Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Kejsarskeppen i Nemisjön. Deras utgrävning och grävningarnas historia. Av S. Neander Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förnäma romare ut för att beskåda fyndet. Därvid visade det sig,
att den. del av skeppsbordet, som man hade fått upp, var
sammanfogat av åtskilliga tre tum tjocka plankor av lärkträ. Hela
yttersidan var bestruken med ett gult eller purpurrött material,
som Blondus kallar kitt, och ovanpå detta kitt voro blyplattor
fastnaglade med en massa spikar, som verkade att vara av brons.
På bordens innersida fann man likaledes ett tjockt lager kitt
påsmetat och ovanpå detta en kraftig gjutjärnsplatta, som på sina
ställen var en hel tum tjock. Ovanpå järnet låg åter ett lager
cement eller kitt, som verkade att ha blivit pålagt, medan järnet
ännu var flytande. Märkligt var det för övrigt att se de alnslånga
spikarna, som verkade så vackra och nya, som om de just i samma
ögonblick hade lämnat mästarens hand».
Flavius Blondus’ berättelse har i det stora hela blivit bestyrkt
vid alla de senare undersökningarna.
Ungefär ett århundrade efter Albertis dykningar företogs en
ny undersökning av en bolognesisk arkitekt, Francesco de Marchi
(1535), som därvid begagnade en primitiv dykarapparat,
konstruerad av en mäster Wilhelm från Lothringen, ett underligt
uppfinnargeni, »en man med ett långt och krusigt skägg, som
räckte honom ett kvarter nedanför midjan när han inte snodde det
runt om halsen». — I de Marchis berättelse om sina
undersökningar är hans beskrivning av den kuriösa dykarapparaten inte
det minst intressanta. Han säger, att den liknade en tunna eller
en fjärding med den undre bottnen utslagen. När man tog
apparaten över huvudet räckte den ungefär till midjan. Armarna intill
armbågarna och benen kunde därför röra sig fritt i vattnet.
Framför ansiktet var ett hål utslaget i byttans vägg och i hålet
fastgjort ett stycke bergkristall, som på samma gång tjänstgjorde som
fönster och förstoringsglas. Hur lufttillförseln gick för sig, hade
de Marchi lovat mäster Wilhelm med en ed att inte röja för någon
levande människa; och detta torde därför till eviga tider bli en
hemlighet.
Med mäster Wilhelms bytta gjorde emellertid de Marchi flera
nedstigningar till skeppen på sjöbottnen och fick därvidlag bl. a.
se »oändliga massor av metallspikar, vilka sågo så fina och nya
ut, som om de hade blivit smidda samma vecka». Dessa spikar
sutto på skeppets yttersidor och höllo fast blyplattorna vid borden.
Innanför blyplattorna var spänt ett stycke tjock duk, och denna
duk var återigen täckt av något slags »blandning» av ljus färg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
