Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Svensk opinion om Frankrike och Tyskland efter 1870. Av Gustaf Jacobson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folken liksom för de enskilda gäller det att stå på egna ben,
och »ve dem, små eller stora, om de i sista hand lita på någon
annan än sig själva, om de skjuta ifrån sig sina bördor och
uppgifter på allierade och protektorer».
För Hjärne var Ryssland det allt överskyggande problemet,
hotet och faran. Inför detta bleknade alla gränstvister vare sig
mellan Tyskland och Frankrike eller mellan Danmark och
Tyskland. I den stora strid, som kanske en gång skulle komma, var
det — skrev Hjärne redan 1882 — Tysklands uppgift att föra
Europas och kulturens talan. I den mån — men endast i den
mån — Tyskland inriktade sin politik på detta sätt, var det
Sveriges skyldighet att känna sig solidariskt med Tyskland.
Denna uppfattning av problemet var också den viktigaste
drivkraften till den tyskvänlighet, som under världskriget framträdde
inom vidsträckta politiskt tänkande och nationellt
ansvarskännande kretsar i vårt land, även bland sådana, vilkas personliga
sympatier och förbindelser tidigare lett åt annat håll, särskilt
England.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
