Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Svensk opinion om Frankrike och Tyskland efter 1870. Av Gustaf Jacobson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det är andra toner än 1870! Ur demokratisk synpunkt anföres
som den avlidne kejsarens största merit, att han givit den
allmänna rösträtten åt »ett av Europas största, mäktigaste och
mest bildade folk». Tidningarnas reflexioner vid Bismarcks
avgång 1890 vittna i ännu högre grad om den djupgående
omvärdering, som ägt rum. Den avgående rikskanslern prisas nu som
»samtidens mäktigast verkande personlighet», en »världshistorisk
gestalt», vars stolta livsgärning minnet och hävden oförgätligt
skola bevara. Bismarck har alltid — så avslutar Nya Dagligt
Allehanda sina betraktelser — haft Fausts anda i sig, och han
kan stolt över sitt livsverk med Faust utbrista: »Av mina
jordedagar spåren kunna ej i eoner plånas bort». Så lydde numera
en tämligen enhällig svensk pressopinion om den man, som en
gång vid sin entré på den politiska bana förespåddes »ett hastigt
och lysande fiasko med sina puffar i utrikespolitik».
Viserligen talade man ännu någon gång om Nordslesvigs och
Elsass-Lothringens öde såsom något som »aldrig kan glömmas»,
men det är mera en passant och som en skyldig gärd åt det
förflutna. Kring Nordslesvig blev det påfallande tyst, sedan den
mångomtalade omröstningsparagrafen slopats och man i själva
Danmark resignerat inför ett fait accompli. Det behöver knappast
påpekas, att Frankrikes allians med Ryssland på 1890-talet
avklippte eller åtminstone uttunnade många förbindelsetrådar, som
lett åt detta håll. Däremot började de gamla kannstöperierna
från 1875 om en svensk-tysk allians på nytt att spöka, denna
gång i form av anslutning till trippelalliansen. Ryktena
framkommo i utländska tidningar och reproducerades i svenska, som
dock ej lade någon större vikt därvid. I Dagens Nyheter pågick
vintern 1889 en ganska intressant diskussion med inlägg både
för och emot — i dessa inlägg brötos, kan man säga, ännu en
gång meningarna om Tyskland eller Frankrike mot varandra.
Den vid denna tid rätt kände, originelle riksdagsmannen Alfred
Bexell riktade 1889, troligen på inspiration av S. A. Hedin, en
interpellation till utrikesministern rörande existensen av en allians
mellan Sverige och Tyska riket, men interpellationens
framställande vägrades av andra kammaren.
Först i och med en stark tysk flottas uppträdande i Östersjön
fick emellertid den förändring, som inträffade 1870, full
aktualitet i Nordens politik. Tanken på Sveriges eller hela Nordens
anslutning till den mäktiga kontinentala och maritima
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
