Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Svensk opinion om Frankrike och Tyskland efter 1870. Av Gustaf Jacobson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ha stannat vid kejsarhuset; under sitt besök på den stora
Parisutställningen 1867 torde han ha kommit underfund med
kejsardömets bräcklighet, om han också alltjämt bevarade sympatier
för Napoleon III personligen — betecknande för hans
sinnesstämning är den korta inskriptionen på den krans han 1873 sände
till exkejsarens bår: »Bomarsund». Frankrikes uppträdande i
spanska tronfrågan 1870 och dess krigsförklaring mot Preussen
fyllde honom med »outsäglig förvåning», som han skrev till en
dansk vän (10 aug. 1870). Fransmännens krav måste — menade
han — par force svetsa tyskarna samman, ty där bakom skymtade
Rhengränsen, och då ansågs den tyska äran förnärmad.
Pragfreden — d. v. s. Preussens ouppfyllda löfte beträffande
Nordslesvig — skulle ha varit den rätta krigsorsaken.
Oscar II var nämligen utpräglad skandinav, om också icke av
samma obehärskade slag som brodern. Sveriges passivitet 1864
grämde honom — det var »hans livs sorg», skrev han i det nyss
citerade brevet. Själv hade han vid mer än ett tillfälle fört
Danmarks talan i den nordslesvigska frågan, bl. a. vid ett möte med
Bismarck i Berlin 1867. För de många vackra orden och
sympatiyttringarna 1870 hade han däremot föga sinne. »Bäst är att gömma
sitt ansikte långt borta från huvudstaden», skrev han i augusti
1870 från Sofiero. »Il faut être homme nouveau, quand on
paraîtrait, si telle était la volonté de Dieu». Just detta: »att träda
fram som en ny människa» blev i själva verket det som hände
med Oscar II, då han såsom konung fick taga utrikespolitiken i
egna händer. Icke blott de svikna illusionernas bitterhet utan
hela hans föregående utbildning, hans grundliga studier och
iakttagelser under långvariga utlandsvistelser hade — såsom
Hallendorff påpekat i Från Carl XV:s dagar — predisponerat honom
för en nyktrare, klarare och mer realistisk syn på de politiska
företeelserna än som i allmänhet kännetecknade den generation
svenskar han tillhörde.
Ett namn bör dock härvid ställas vid Oscar II:s sida: Oscar
Björnstjerna, vilken kort före tronskiftet 1872 övertagit posten
som utrikes-statsminister och behöll den till 1880.
Björnstjerna hade tidigt gjort sig känd som en av den svenska
diplomatiens dugligaste krafter och som en man med starkt sinne för
realiteterna. Såsom minister i Köpenhamn 1864 — efter den
ivrige skandinaven Henning Hamiltons rappell — hade han fått
utveckla sin förmåga av resignation i en svår och pinsam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
