Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Lorenzo Hammarsköld på den politiska vädjobanan. Av Erik Fahlbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1823 års riksdag varmt för offentlighet vid R. o. A:s
sammanträden och reserverade sig mot ståndets beslut i motsatt
riktning, vilket han ansåg i allmänhetens ögon hava sänkt rikets
annars för »storsinnig liberalitet» kända första stånd (mars, s.
524). Vid samma riksdag drog han i härnad mot gammal
slentrian och formalism vid universiteten samt motionerade, ehuru
utan framgång, om avskaffande av bysättningsinstitutet, denna
relikt från forna dagars barbari, föga harmonierande med
författningarna i ett fritt samhälle (febr., bil. s. 200), ett önskemål
som förverkligades först vid ikraftträdandet av nya
utsökningslagen år 1879.
I flera fall intar Hammarsköld sålunda en ståndpunkt, som
kan karakteriseras såsom frisinnad. Hans ovan berörda
anförande rörande skråväsendet är påtagligt obestämt, och de i
Litteraturtidningen förekommande utfallen mot den i vissa dagblad
skrytsamt florerande »så kallade liberaliteten» förefalla skäligen
lama i jämförelse med konservatismens samtida och senare
våldsamma anatemata över tidens falska liberalism. Det är
i de stora politiska frågorna, som Hammarskölds av den
romantiska doktrinen färgade åskådning kommer till synes, men då
också med för tiden ovanlig skärpa. Den teckning, som här
givits av hans uppträdande vid riksdagarna, har uteslutande tagit
sikte på denna rent politiska del därav. Som redan nämnts tog
han gärna till orda i kulturella spörsmål, och särskilt vid
riksdagarna 1817—18 samt 1823 var han i dessa stycken en flitig
talare, vars yttranden härvidlag givetvis kunde påräkna ståndets
öra i högre grad än när han rörde sig på politikens fält. Denna
del av hans offentliga verksamhet måste emellertid här lämnas
ur räkningen.
Ett karakteristiskt drag må dock slutligen beröras, nämligen
Hammarskölds även av hans närmaste vänner (jämför
Palmblads minnesteckning i Biographiskt Lexicon) påtalade oböjliga
envishet, särskilt när det gällde honom misshagliga personer.
Renodlat framträdde detta drag vid behandlingen hos R. o. A.
1823 av regeringens proposition om pension till Hans Järta
såsom vedermäle för dennes förtjänster vid Regeringsformens
tillblivelse. För fosforisterna framstod som bekant Järta som en
av deras argaste vedersakare, förhånad i Markallas sömnlösa
nätter som »Riddaren Jans». Hammarsköld var också bland
pensionsförslagets häftigaste motståndare. Han bestred, att Järta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
