Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 10 december 1928 - Arbetsfredskonferensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hållning och framför allt dess rädsla att gripa sig an det andra stora
komplexet av arbetsfredsfrågor, nämligen regleringen av
arbetsförhållandena vid statliga och kommunala företag.
I Svensk Tidskrift har vid upprepade tillfällen behandlats
nödvändigheten av en sådan reglering, som icke blott så långt möjligt
säkerställer arbetsfreden på dylika för konflikter särskilt ömtåliga
områden, utan även tar sikte på de speciella förhållanden, vilka här råda
och som göra det ofrånkomligt, att stat och kommun som
arbetsgivare få en ersättning för de möjligheter som de enskilda
arbetsgivarna äga att motsätta sig obefogade krav, men som de offentliga
företagen i stor utsträckning sakna. Dessa problem avsågos
uppenbarligen ej att sättas under debatt vid socialministerns
arbetsfredskonferens, ehuru till denna representanter för bl. a.
Kommunalarbetarförbundet voro inbjudna. De äro ju genom den förra
regeringens försorg tillsvidare fastfrusna i en utredning, som om den
igångsatts i tid och ej i elfte timmen, icke hade behövt hindra den
föregående och ännu mindre den nuvarande regeringen att framlägga
de förslag, som man nu också inom det folkfrisinnade lägret synes
så varmt längta efter.
Det är att hoppas, att den nuvarande regeringen — som emellertid
vid sin tidsbegränsning av kommittéuppdragen icke synes ha
inrangerat denna utredning bland de brådskande — skall tillmötesgå denna
längtan så snart som möjligt och icke låta sig avskräckas av
problemets mycket stora, båda reella och politiska svårigheter. Här
föreligger onekligen en uppgift, värd en initiativrik socialministers fulla
intresse.
Till slut kanske det kan vara nyttigt att i detta sammanhang erinra
därom, att vad än kan komma att åtgöras åt arbetsfreds- och
arbetsmarknadsproblemen, så är det ofrånkomligt, att kunskapen vidgas om
de faktorer som i olika situationer behärska arbetsmarknaden och
konsekvenserna av de agerande parternas handlingar. En utsträckt
och tillförlitlig kunskap både hos dessa och hos allmänheten är en av
de viktigaste förutsättningarna för att ej de olycksbringande krafterna
skola växa oss över huvudet. På andra områden är detta en
självklar sak; här förefaller det däremot som om det ansågs nästan lika
självklart, att ett gammalmodigt på-måfå-system icke skall kunna
ersättas med mera moderna och rationella metoder.
Vilken form som en mera ingående, objektiv belysning av
arbetsmarknadens aktuella problem än bör få — en fråga som onekligen
borde tagas under övervägande av den nya arbetsfredsdelegationen —
kan emellertid en sådan icke åstadkommas utan ökade krav på vad
som för närvarande synes vara strykpojken inom vår förvaltning,
nämligen den offentliga statistiken.
Ingenting är ju så gouterat som att lamentera över de besvär och
kostnader, vilka denna orsakar, eller att glädja sig över dess förmenta
eller verkliga brister. Men lika säkert är att den offentliga statistiken
liksom andra hjälpmedel att utforska den sociala verkligheten är,
rätt utnyttjad, en ofrånkomlig grundval för arbetsmarknadens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
