Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 10 december 1928 - Sovjetunionens yttre läge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbetar också för närvarande med en allt svårare belastning i detta
hänseende. Siffrorna för den europeiska handelsomsättningen under året
1 okt. 1927—30 sept. 1928 (totalt 1456 mill. rubel, varav 636 mill. rubel
på exporten och 820 mill. på importen) äro visserligen större än
motsvarande för föregående år, vars totala europeiska handelsomsättning
uppgick till 1302 mill. rubel. Men den allvarliga missväxten
innevarande år torde icke möjliggöra upprätthållandet i år av denna
omsättningsvolym.
Den engelska brytningen har emellertid verkat kreditförsvårande även
åt andra håll. Sovjetregeringen, som icke sett sig i stånd att på avtalat
sätt likvidera den av tyska regeringen under 1926 medgivna
garantikrediten på cirka 300 millioner riksmark, har sålunda icke lyckats i sina
ivriga bemödanden att prolongera eller utvidga denna kredit. Ur tysk
synpunkt blev hela operationen ekonomiskt misslyckad därigenom att
den knappast ledde till större tysk varuavsättning än vad som sannolikt
även dessförutan skulle ernåtts. Den tyska regeringens eljest av
politiska mera än av ekonomiska skäl betingade böjelse att så långt som möjligt
visa tillmötesgående mot ryska önskemål har ej heller stärkts genom det
intryck som den olycksaliga Donets-affären framkallade i Tyskland.
Visserligen vågade man ej i Moskva gå alltför långt mot de på ytterst
tvivelaktiga grunder anklagade tyska medborgarna, men det ogynnsamma
intrycket av den allmänna osäkerheten för utländska företagare och
tekniker i Sovjetunionen blev i betänklig grad förstärkt.
Ej heller har det lyckats Moskvaregeringen — nu lika litet som
tidigare — att skjuta in en kil i Locarno-politiken. Tysklands västliga
orientering blir bestående, i trots av motgången i fråga om
Rhenlandsockupationens hävande. Det speciella tysk-ryska samförstånd, som
inleddes med Rapallo-traktaten 1922, förblir för den tyska politiken ett
sidospår och en reservutväg.
Även Rysslands förhållande till randstaterna i väster präglas sedan
någon tid av passivitet. Det främsta aktuella ryska intresset på denna
frontlinje synes ligga i att hålla Vilna-konflikten öppen. Denna ur
europeisk synpunkt lika beklagliga som segslitna konflikt ligger Moskvas
varmt om hjärtat. Här ges alltid en möjlighet att vid lämpligt tillfälle
provocera kris. I trots av tyskt avståndstagande från den numera främst
i Moskva stödda litauiska Vilnapolitiken tror man sig härvid även i
Moskva befordra den tyska politikens hemliga intentioner.
Den konflikt med Polen som framkallades av mordet våren 1927 på
Sovjets sändebud i Warschau har visserligen avvecklats. Förhållandet
mellan de båda grannländerna är dock ingalunda hjärtligt. Man låtsas
i Moskva misstänka Polen för från Galizien utgående »stor-ukrainska»
planer — vilkas enda men högst påtagliga faktiska grund ligger i det
växande missnöjet i ryska Ukraina med det moskovitisk-kommunistiska
överväldet, ett missnöje, som årets felslagna skörd i Ukraina kan väntas
komma att ytterligare stegra. Den synnerligen naturligt motiverade
polsk-rumänska försvarsalliansen framställes i Moskva som ett öppet
anfallsförbund. Man måste överhuvud konstatera att den framställning
som från officiellt håll i Moskva ständigt gives av den allmänna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
