Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Kristen platonism. Av Torsten Bohlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
558 TORSTEN BOHLIN
omedelbarheten i gudsgemenskapen tillvaratages genom det starka
hävdandet av frändskapen mellan Gud och människa, kommer
tonvikten så avgjort att falla på det gudomligas immanens i
världen, att risken är nära, att det gudomliga upplöses i
aktualise-ringen av det transcendentala innehåll, som enligt Inge finnes
såsom en potens i den gudomliga naturens frö i varje människa.
Men denna tendens neutraliseras — i varje fall till en viss grad
— genom gudstankens förknippning med den platonska idéläran.
Betecknande är i detta avseende att Gud med förkärlek
bestämmes — icke i anslutning till den profetisk-nytestamentliga
gudserfarenheten såsom helig vilja utan — genom de trenne attributen
visdom eller sanning, skönhet och godhet, och att Guds rike eller
det eviga livet identifieras med de absoluta värdenas rike,
sanningens, skönhetens och godhetens absoluta värden. Sålunda
hävdas det gudomliga såsom ett system av tidlösa idéer, men
dessa eviga, övervärldsliga idéer äro på samma gång — och denna
synpunkt har för Inge en alldeles avgörande betydelse —
verklighet, jå äro hela tillvarons bärande grund, så att allting
överhuvud har verklighet, blott i den mån det äger delaktighet i de
absoluta värdenas övervärldsliga rike.
Tvenne risker, som framträda vid detta försök att
sammansmälta arvet från Israel med arvet från Hellas, skola här antydas.
Huru angelägen Inge än är, att gudstanken icke skall splittras,
utan fattas såsom en organisk enhet — i Fa i th and its
Psychology utvecklar han kraftigt denna synpunkt —
låter det sig likväl icke bestrida, att gudstanken icke blir klart etiskt
kvalificerad utan att godheten i verkligheten kommer att
sidoordnas med skönheten, fattad såsom ett självständigt, i och för
sig icke sedligt präglat moment. Det finns, heter det också
uttryckligen i Outspoken Essays, intet bevis för att det gudomliga
skulle äga en alltigenom sedlig kvalitet, och vad människan kan
iakttaga av Guds lagar och handlingssätt pekar närmast i
motsatt riktning. »If we suppose», sammanfattar han denna
synpunkt i en karaktäristisk utsaga, »that His interests are about
equally divided between the moral, intellectual and aesthetic
aspects of His creation, so that He enjoys all the wonders which
science, studies and all the beauties which art imitates, no less
than the holiness of a saint or the selfdevotion of a hero, then
much which the mere moralist finds a scandal in the government
of the world receives a satisfactory explanation».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
