Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Det svenska väldets grundläggning i Finland. Av Eirik Hornborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
552 EIRIK HORNBORG
skaror mot Karelen och Ingermanland. Angreppet blev
tillbakaslaget, men följande år for marsken med ledungen till Karelen
och lade sydvästra delen av landet under svenskt välde. Det var
det s. k. tredje korståget. Tyrgils lät uppföra ett fäste, Viborgs
slott, på en holme, som behärskade Vuoksens dåtida utlopp i
Finska viken. I det erövrade området hade den grekisk-katolska
kyrkan — i motsats mot vad förhållandet var i de närmare
Nov-gorod och Ladoga belägna trakterna — påtagligen vunnit
antingen alls inget eller endast ett ytligt fotfäste. Häri ligger
väl delvis orsaken till att hårdnackat motstånd från karelarnas
sida inte synes ha förekommit. Men väl ledde Tyrgils’ korståg
till ett långvarigt krig med Novgorod.
Två vattenvägar förbundo på den tiden Ladoga med Finska
viken: Vuoksens båda mynningsarmar bildade den ena,
Neva-floden den andra. Genom Viborg behärskade svenskarna den
förstnämnda. Med klar krigar- och statsmannablick sökte marsken
framskjuta rikets östgräns ända till Ladoga och Neva. Därigenom
hade bl. a. vunnits fullständig kontroll över Novgorods handel,
som hade Neva till kungsväg, och detta hade praktiskt taget
inneburit en strypning av den gamle fienden. Men krafterna räckte
inte till. Då inga stående trupper funnos — hären bestod, med
undantag av en handfull kungatjänare, av för tillfället uppbådat
ledungsmanskap — kunde fälttågen inte vara länge, och
möjligheterna att garnisonera fasta platser voro i hög grad begränsade.
Därför mäktade svenskarna väl erövra, men inte mot det vida
närmare belägna Novgorod hålla de strategiska positioner Tyrgils
Knutsson utsett till operationernas mål. Keksholm vid Vuoksens
utflöde i Ladoga togs och förlorades, och det vid Neva inom det
nuvarande Petersburgs område under ett förnyat tåg år 1300
anlagda fästet Landskrona föll följande år i ryssarnas händer.
Sydvästra Karelen förblev emellertid en svensk besittning. Vid
fredsslutet i Nöteborg år 1323 drogs gränsen så, att Karelska näset
delades mellan Novgorod och Sverige. Längst i sydost nådde det
svenska väldet fram till Systerbäck. Sverige hade alltså ryckt
en betydande del av det fordom ryska och grekisk-katolska
intresse- och inflytelseområdet ur sina motståndares grepp.
Sålunda ter sig korstågens händelseförlopp, för så vitt detta
låter sig rekonstruera. Men huru verkställdes själva
ockupationen, på vilket sätt upprätthölls det svenska väldet i Österland?
I Sverige förekommo på denna tid tre olika slag av väpnad makt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
