Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Det svenska väldets grundläggning i Finland. Av Eirik Hornborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
550 EIRIK HORNBORG
land och angränsande länder. Att med sistnämnda uttryck
åsyftats bl. a. Tavastland synes tämligen visst, ty år 1237 säger
Gregorius IX, att tavasterna, som med mycket arbete hade blivit
omvända till den katolska tron, nu upphetsade av korsets fiender
hade återvänt till sina gamla villfarelser och höllo på att
tillintetgöra Guds kyrkas nya plantering i Tavastland; påven uppmanar
därför de kristna i Sverige »och på angränsande öar» till korståg
mot de avfälliga.
Man kunde ha väntat, att nästa kraftyttring från västerländsk
sida i överensstämmelse med påvens uppmaning hade riktats mot
tavasterna, men en notis i ryska krönikor synes antyda någonting
helt annat. Vid midsommartid år 1240 skall en stor flotta med
en manstark här av svenskar, norrmän, egentliga finnar och
tavaster ha anlänt till Nevatrakten, men novgoroderna under sin
furste Alexander segrade i en drabbning på stranden av Neva
och fördrevo angriparna. I västerländska källor varken
omnämnes eller antydes företaget med ett ord.
På de ryska krönikornas knapphändiga notiser har en rätt
djärv historisk konstruktion byggts upp. Man har trott sig spåra
ett vittsyftande företag, vars storpolitiska bakgrund är den
tatariska erövringen av Ryssland — ehuru denna praktiskt taget alls
inte berörde Sveriges fiende Novgorod. I allmänhet tar man för
givet, att biskop Thomas stått bakom tåget till Neva, och somliga
historiker nämna t. o. m. utan reservation Birger jarl som
företagets ledare. Båda dessa hypoteser äro ingenting annat än
gissningar, av vilka den förra förefaller sannolik, den senare däremot
icke. Huvudfrågan är, om företaget igångsatts av den svenska
statsmakten. Att så varit fallet kan i brist på källmaterial varken
påstås eller förnekas, men synes åtminstone mig mindre
sannolikt. Antagligen äro de ryska krönikornas skildringar i detta
som i många andra fall starkt överdrivna. I ingen händelse kan
omnämnandet av tavasterna betraktas såsom något bevis för att
dessa år 1240 hade återknutit de förbindelser med Rom och
Sverige, som enligt påvebrevet av år 1237 voro hopplöst brutna.
Man var van vid att nämna tavasterna bland Novgorods fiender,
och varför skulle man frångå vanan i det ögonblick det gällde att
framställa en vunnen seger så lysande som möjligt?
Men erkännas måste, att de ryska krönikornas uppgifter om
slaget vid Neva äro svåra att inpassa i den händelseräcka, som
de sparsamma västerländska källorna synas antyda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
