Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Harmoni och samhällsmakt. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
542 ELI F. HECKSCHER
staten förbehöll sig tålde den icke längre någon medtävlare och
lyckades göra sig gällande över varje motstånd. Det var därför
långt ifrån inkonsekvent, kanske rent av konsekventare än det
mesta andra, när sådana män som Hans Forssell och Harald
Hjärne i vårt land förenade en intensiv föreställning om
statsmaktens höghet med en liberal uppfattning på det ekonomiska
området.
Med detta har jag på intet sätt velat säga, att alla korporationer
inom staten äro av ondo. Vad jag velat säga är i stället, att
korporationerna äro ojämförligt lättare att skapa och stärka än
staten, att de alltså komma till vår bon förutan och att vi behöva
motverka deras inflytande, ej befordra det, om vi önska en
statsmakt i stånd att tillvarataga vad som uppfattas som det helas
intresse. Det hela tillgodoses ej genom att organisera delarna,
utan genom att det organiserar sig som ett helt.
Detta är så mycket mer fallet på det ekonomiska området som
tendenserna till monopolisering i nutiden äro icke blott
omisskännliga utan också ofrånkomliga. Det behövs därför framför
allt annat en organisation av helheten, i stånd att bjuda
parti-kulärintressena spetsen. En sådan organisation kunde staten vara,
ty den, och enbart den, kan företräda konsumenterna, som i sig
själva äro de mest svårorganiserade av allt. Men då får staten
icke heller utlämnas till partikulärintressena, medan exempelvis
vad man med ett dåligt uttryck kallar klassval skulle komma att
betyda just detta.
Uppgiften är så mycket viktigare som demokratien redan har
gått starkt i riktning av specialintressenas premiering — också
här ett slags samförstånd mellan arbetare och arbetsgivare.
Genom den allmänna rösträtten ha nämligen viktiga arbetargrupper
blivit herrar över stats- eller kommunalmakten på sina egna
områden och ha därför mer eller mindre kunnat diktera även
arbetsgivarsidans ståndpunkt vid behandlingen av de egna
arbetsvillkoren. Det var ett bland de mest slående tecknen till det
allvarliga i denna situation, när själva Socialiseringsnämnden för
några år sedan ansåg sig böra föreslå ett slags halv avsocialisering
av Statens järnvägar för att rädda dem från politiskt inflytande;
den ville därmed bryta udden av en bland de starkaste
invändningarna mot företag i statens hand. I och för sig var tanken
alldeles riktig, och den pekar på att demokratien icke med
nödvändighet behöver resultera i att staten utlämnas åt partikulärin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
