Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Harmoni och samhällsmakt. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
540 ELI F. HECKSCHER
skapar en automatisk begränsning i hela yrkesrekryteringen och
därmed i det ifrågavarande verksamhetsområdets hela omfattning,
d. v. s. ett fullständigt monopol inonji de nyss angivna gränserna.
Utvärtes sett behöver detta ej alls ta sig ut som om arbetsgivarna
hindrades från att anställa så många arbetare som de behagade,
och det förekommer säkert så gott som aldrig. Ty om bara lönerna
höjas i proportion till avställgningens omfattning — och det
försummas naturligtvis ej — så begränsas efterfrågan på
produkterna genom den därav vållade prisstegringen, och arbetsgivarna
få då ej användning för större antal arbetare än
fackorganisationen ställer till förfogande. Enklare uttryckt: så länge
lönestegringar kunna genomdrivas utan att vålla arbetslöshet bland
organisationens medlemmar komma de till stånd, och därför uppstår
ingen synlig brist på arbetskraft. Men resultatet blir lika fullt:
monopolisering, olikformighet i lönenivå mellan olika
sysselsättningar och eventuellt en »sump» av utestängda arbetare.
Det förefaller som om ett och annat skulle vara att vinna på en
omsorgsfull genomarbetning av dessa sammanhang, innan man
gåve sitt stöd åt ytterligare utveckling i en riktning som redan nu
spelar sin stora roll.
Återstår då den tredje lösningen, att man organiserade sig
gemensamt över hela linjen. Om en sådan organisation verkligen
skulle gälla hela folket, så hade man uppenbarligen gjort slut
på alla intressemotsatser, men redan detta visar, att man icke
kan mena det så. Vad man i verkligheten menar är att organisera
industriens arbetare och arbetsgivare under ett, d. v. s. efter
svenska förhållanden i runt tal en tredjedel av folket, och det
behöver ej närmare utvecklas vad det skulle bet}^da för de övriga
två tredjedelarna. Vi ha för övrigt ganska nyligen haft ett slående
exempel på hur det verkar, nämligen då Landsorganisationens och
Arbetsgivareföreningens två mäktiga chefer genom att enhälligt
påyrka en fönsterglastull, som torde ha motsvarat ungefär hela
arbetskostnaden för fönsterglas, utan vidare fingo sina lika
mäktiga partier i riksdagen med på saken och därmed också beslutet
genomfört. Det lär ej stanna vid fönsterglas, om en sådan
samorganisation mer allmänt kommer till stånd. Exempel i stor skala
härpå har man redan sedan åtskilliga årtionden i Australien,
»arbetarnas paradis», där ständigt nya löneförhöjningar för
industriarbetarna kompenseras med ständigt nya tullhöjningar, på
övriga samhällsklassers bekostnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
