Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Harmoni och samhällsmakt. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
532 ELI F. HECKSCHER
av det s. k. samförståndet haft denna karaktär. Däremot kan
man ha delade meningar om storleken av den fara som hotar i
nuvarande stund. För egen del tror jag att den skulle vara
mycket stor, om samförståndstanken på allvar förverkligades i
någon större utsträckning, redan därför att det alltid är enklast
att komma överens på andras bekostnad, men också därför att
möjligheterna till detta slags uppgörelse ha ökats mycket genom
den allmänna tendensen till organisation av näringslivet och
särskilt genom monopoliseringen. Enklare uttryckt: det behövs
bara att förena arbetare och arbetsgivare i samma monopol för
att det hela skall vara färdigt. Vi som icke äro parter i
kollektivavtalen ha starka personliga anledningar att göra detta »bara»
så svåråtkomligt som möjligt; men alla verkligt
samhällsintres-serade, borde man tycka, ha intresse av att ej under intryck av
oklara känslostämningar driva oss in i ett tillstånd som endast
fåtalet önskar.
Emellertid är det givet att de delar av samhället som stå
utanför kollektivavtalen också bara äro en del av det hela, och det
vore mycket önskvärt att man kunde finna så att säga en
gemensam princip som alla vore villiga att böja sig för och som kunde
erbjuda ledning. Visserligen kan man ej vänta att en
samhälls-princip någonsin skall kunna tillämpas ut i sina yttersta
konsekvenser, ty därtill är samhället vanligen alldeles för invecklat;
men det är vackert så, om man har en fast utgångspunkt som
man ej avviker ifrån annat än i särskilt allvarliga fall. Som
alla samhällsprinciper måste också denna vara subjektivt
bestämd och så till vida obevislig; det är bara konsekvenserna ur
den, som kunna bevisas eller vederläggas, och det står var och
en fritt att söka någon annan och bättre princip till ledstjärna.
Den princip jag önskar lägga till grund är den, att det
ekonomiska livet skall vara medel och icke mål, samt att det mål som
åsyftas skall vara förlagt utanför det ekonomiska livet självt,
vara den produkt som åstadkommes. Anlägger man denna
synpunkt, det ekonomiska livets ändamålsbestämdhet, så följer därav
utan vidare att också de i den ekonomiska verksamheten
sysselsatta betraktas ur synpunkten av vad de åstadkomma, behandlas
som hjälpmedel för ett utanför dem beläget mål, att med andra
ord den ekonomiska verksamhetens uppgift icke ses i att de däri
sysselsatta skola gynnas så mycket som möjligt. Hur man sedan
vill bestämma själva målet, huruvida människors spontana efter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
