Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Riksdagsmannaskapet. Av Ivar Anderson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som kunna helt och odelat ägna sig åt de politiska uppgifterna
och som för dessa äro villiga att offra andra intressen. Intet
parti kan undvara män, som i det politiska arbetet se sin
livsuppgift. Jag vet att det för många är ett avskräckande
framtidsperspektiv som därmed öppnas. Yrkespolitikern står inte högt
på det allmänna anseendets rangskala i vårt land. När det gäller
den krassa levebrödspolitiken är denna värdesättning befogad.
Men man tar mycket fel, om man dömer varje hel personlig
insats i det politiska arbetet som utslag av självisk beräkning och
äregirighet. Faran för överhandtagande politisk
professionalism torde för övrigt i vårt land vara ganska ringa. En garanti
mot en sådan utveckling ligger dels i bostadsbandets bibehållande
— vilket å andra sidan obestridligen utgör ett hinder för
kvalitativt bättre rekrytering av vår Andra kammare — dels och
framför allt i den starka betoning av yrkesintressena, som
utmärker ett svenskt riksdagsval. Uppkomsten av klasspartier har
ytterligare skärpt denna tendens, men den var redan tidigare
ganska utpräglad. En stor handels- och industristad fordrar att
bli representerad av män, som förstå de speciella näringsgrenar,
vilka ge den staden dess karaktär. En utpräglad jordbruksbygd
måste företrädesvis om icke uteslutande representeras av
lantbrukare. Det vore bortkastad möda att här söka driva fram en
kandidat, som icke har goda försänkningar i valkretsen och icke
representerar ett speciellt yrkesintresse, utan endast vissa
allmänna förutsättningar för politisk verksamhet. Åtminstone inom
de konservativa partierna råder en ganska utpräglad misstro mot
en kandidatur av det slaget. Antalet mandat, som ett borgerligt
parti kan räkna med, är i de flesta valkretsar mycket begränsat,
och det blir sällan någon plats över sedan de lokala intressena
och speciella yrkeskraven fått sin beskärda del.
Socialdemokraterna äro icke i samma grad bundna av dylika hänsyn. De ha
ofta gott om mandat, och för dem är det därför lättare att bereda
plats även åt kandidater av mera utpräglad politisk typ. Men
man kan av provvalen inom arbetarkommunerna då och då
se, att även på det hållet råder en viss obenägenhet mot att släppa
fram kandidater, som icke representera påtagliga
valkretsintressen. Det ligger obestridligen något sunt och vederhäftigt i denna
inom alla meningsriktningar förefintliga tendens att av
riksdagsmannakandidater först och främst kräva en säker förankring i
valkretsen och förtrogenhet med de speciella orts- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
