Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Riksdagsmannaskapet. Av Ivar Anderson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innanför murarna, men han blir aldrig bofast där. Andra
tillbringa kanske tiotal av år i riksdagen utan att erfara känslan av
verklig samhörighet med de politiska uppgifterna.
Riksdagsmannakallet är för dem ett förtroendeuppdrag, som de söka fylla
efter måttet av sina krafter, men som aldrig griper dem helt.
Gården, affären eller verksamheten som lärare, publicist eller
ämbetsman betyder för dem uppgifter, som aldrig få helt släppas,
som ständigt kräva sin part av omtanke och intresse. Många av
dessa män äro utmärkta folkrepresentanter, fullt värdiga det
förtroende som valmännen gång efter annan förnya. Men det blir
lätt något halvt och obestämt i deras parlamentariska gärning.
Splittringen verkar hämmande och känslan därav alstrar en
otillfredsställelse, som icke hos alla kan dövas genom ett sorglöst
uppgående i riksdagskamaraderiets små glädjeämnen. Det
politiska intresset växer kanske ju mera de komma in i
riksdagsarbetet, men det får icke taga överhand, ty då blir ställningen
lätt ohållbar. Förutsättningen för att män av denna typ skola
kunna behålla ett riksdagsmannauppdrag är, att det icke fordras
av dem att de skola ställa arbetet på Helgeandsholmen framför
de enskilda intressena. När dessa kalla, vilja de ha full frihet
att försvinna från den politiska fronten på några dagar eller någon
vecka. De anse sig vara i sin fulla rätt, om de hushålla med
krafter och intresse, så att de räcka för båda uppgifterna. Och
däri ha de naturligtvis alldeles rätt.
Genom en bättre organisation av riksdagens utskotts- och
pleni-arbete och genom en mera ekonomisk indelning av arbetstiden
skulle man nog kunna öka möjligheterna för det praktiska livets
män att sköta ett riksdagsmannauppdrag vid sidan av sitt
ordinarie arbete. Men fortfarande kvarstår frågan: skola de
enskilda företagen visa sig mera benägna än de hittills varit att
avstå sina ledande krafter åt det krävande riksdagsarbetet? Ja,
det beror ju ytterst på huru högt de värdesätta detta arbetes
betydelse för landets näringsliv. Det är på den punkten man med
särskilt intresse avvaktar resultaten av den nyorientering, till
vilken vissa tecken i år ha kunnat skönjas.
Det lyckligaste är otvivelaktigt, när en man med verkliga
förutsättningar för politisk verksamhet kan, utan att uppgiva den
enskilda verksamhet, som ger honom oberoende och
självständighet, ägna huvudparten av sin arbetskraft och sitt intresse åt
riksdagsgöromålen. Dessa män äro saltet i vårt offentliga liv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
