Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 8
- Riksdagsmannaskapet. Av Ivar Anderson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
RIKSDAGSMANNASKAPET
NÅGRA REFLEXIONER
av fil. dr. IVAR ANDERSON
En tidning, som under valrörelsen arbetat skickligt och
framgångsrikt för sin specielle kandidat, en av landets främste
industrichefer, skrev efter valet några ord om de besvikelser, som
vänta en nyvald riksdagsman, när han går att börja sin
parlamentariska bana i det pompösa huset på Helgeandsholmen. Det
lät nästan som en ursäkt för att man i stridens hetta lockat en
framstående men politiskt oerfaren man att engagera sig i något
så hopplöst otacksamt som aktivt deltagande i det parlamentariska
arbetet. Så var det säkerligen inte menat; tidningen hör inte till
dem, som odla parlamentsledan, och kandidaten-industrichefen
visste nog vad han gjorde. Men yttrandet återgav utan tvivel
den uppfattning, som i vida kretsar länge varit förhärskande,
nämligen att det politiska livet blott har missräkningar och
besvikelser i beredskap för en viss kategori av män med praktisk
inställning till problemen. Det återstår nu att se, om den
trossatsen skall kunna rubbas av det glädjande faktum, att vid årets
val några industri- och finansmän i ledande ställning låtit
uppställa sig som kandidater och allvarligt arbetat för att bli valda.
Det är tydligt, att näringslivets män nu börjat överge den
negativa och passiva hållning till det politiska arbetet, som en längre
tid varit vanlig i dessa kretsar. En av de nyvalda lät offentligen
meddela, att han mottog kandidatur för att »demonstrera mot
den bland svenska industrimän alltför allmänna obenägenheten
att åtaga sig ett riksdagsmannauppdrag». Det är, fortsatte han,
den svenske medborgarens plikt och hans ära att, i vilken
ställning han än står, mottaga ett sådant uppdrag, om det honom
erbjudes.
Det vore beklagligt, om en man, som startar med sådana
avsikter, om några år skulle vända politiken ryggen i besvikelsen
över, att den icke givit honom vad han väntat. Men man får
icke förbise, att det parlamentariska livets arbetsvillkor numera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Feb 26 20:48:05 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1928/0527.html
