Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 5 november 1928 - Den unga generationen i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
helt ny generation som numera trätt till »maktens fullhet» i Ryssland. Av
de främsta personligheterna äro nu de flesta i 30-årsåldern, och
majoriteten av kommunistpartiets medlemmar stå i ungefär samma årsklass.
Inom lokaladministrationen, anges medelåldern hos de styrande snarast
än lägre; likartat är förhållandet i vad gäller den röda armén och
pressen, där många centrala poster beklädas av män och kvinnor
mellan tjugu och trettio år. Denna nya generations psykologiska och
politiska problem är det som den baltiske forskaren Hans von Rimscha,
professor i rysk historia vid Herderinstitutet i Riga, sökt lösa i sin
intressanta och på ingående förstahandskunskap grundade studie Die
junge Generation in Russland, publicerad i det senast
utkomna häftet av den kända publikationen Zeitschrift für Politik.
Vad författaren först och främst konstaterar är att den äldre, i rysk
litteratur från senare hälften av 1800-talet klassisk vordna, filosofiskt
anlagda ungdomstypen, »den evige studenten», numera helt och hållet
försvunnit. För individer av sådant slag lämnar våra dagars Ryssland
ingen plats. Icke ens teoretiskt har man vare sig intresse eller sympati till
övers för dessa ideologiska och opraktiska fantaster, som svärmade
för mänsklighetens väl och med apokalyptisk hänförelse avvaktade
tidens fullbordan och det tusenåriga rikets inbrott. Den generation,
som nu sitter vid herraväldet i sovjetstatens råd och kommittéer, är av
annan och hårdare prägling. Intellektuell kan den icke kallas. Den
hyser en djupt rotad misstro mot teorier av alla slag och bekymrar
sig icke det minsta om världsåskådningar och andliga livsproblem. Ej
ens Marx’ evangelium och utläggningarna av det kommunistiska
manifestet förmå fängsla dess intresse. Dess hela strävan är inriktad på
det närmast liggande. Intellektuell primitivitet och praktiskt-teknisk
toppträning utvecklas parallellt hos dess representanter. Ej utan skäl
har man därför sagt, att den ryska ungdomen strävar mot något, som
skulle kunna kallas chaufföridealet. Dess föregångare voro alltigenom
negativt betonade och ansågo som en slags självklar skyldighet att
alltid vara i opposition, även då denna deras hållning icke utgick
från något praktiskt program eller syftade till realiserandet av några
bestämda syftemål. Det nuvarande släktets inställning är principiellt
den rakt motsatta. På all romantik, politisk eller litterär, ser det
med djupaste ringaktning. Hänsynslös viljestyrka, handlingskraft och
illusionslöst verklighetssinne äro de enda egenskaper det hyllar. Det
sitter vid makten med den starkares rätt och ämnar icke
frivilligt låta sig skjutas åt sidan. Psykologiskt sett tangerar man här
fascismens mentalitet. Läser man exempelvis de flammande
hymner till våldet och styrkan, till bomben och dolken, som den uppburne
italienske skalden Marcello Manni diktat för sina kamrater i
fascistmilisen, måste man säga sig att dessa utan nämnvärd förändring skulle
kunna användas i de ryska kommissariatens officiella sångböcker.
Principiellt sett förefinnes i varje fall knappast någon mera väsentlig
skillnad.
Frändskapen i uppfattning mellan Mussolinis och sovjetregimens
anhängare har ingalunda undgått iakttagarna i Ryssland. En rysk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
