Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - Gladstone som imperiebyggare. Av Gunnar Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
504 LITTERATUR
liska lagar han älskade att åberopa, varken kunde eller ville han ge
sig in på; för »barbariska» och »hedniska» folk hyste han uteslutande
avsmak, och. han var klok nog att inse, att österlandets politik i detta
avseende var väsensskild från Englands. Som hans diamentrala
motsats framträder här som vanligt Disraeli, vilken som bekant fann en
särskild lockelse just i det orientaliskt mystiska, och som därför också
inristat sitt namn i Englands historia som en bland de stora
uppbyggarna av dess välde i Asien, medan han hade påfallande svårt att
komma tillrätta med de mera rätlinjiga dominiepolitikerna.
Knaplund har även sökt bringa klarhet i Gladstone’s förhållande
till imperiets utvidgningstendenser. Att hans ståndpunkt här var ganska
negativ, torde vara omöjligt att förneka, liksom även att den knappast
kunde försvaras utifrån imperiets inre behov, bland vilka expansionen
under 1800-talet var ett av de förnämsta. Från liberalt håll brukar
nu göras gällande, att det var av etiska skäl, som Gladstone intog
sin avvisande hållning. I det här ifrågavarande arbetet framhålles
även detta, men förf. synes dessutom anse att Gladstone betraktade
ytterligare erövringar som i sig skadliga för världsväldet. Det vill
tyckas, som om detta från förf:s synpunkt skulle vara ett mycket
tvivelaktigt beröm, ehuru han uppenbarligen betraktar det som sådant.
Å andra sidan förefaller det troligt, att han i sak tolkat Gladstones
motiv fullkomligt riktigt.
Den sida av problemet Gladstone, som prof. Knaplund upptagit till
behandling, är som ovan sagts av synnerligen stort intresse, och det
skall ingalunda bestridas, att han i mångt och mycket ställt den i
en ny dager. Men han har dock icke lyckats visa, att Gladstone
var den imperiebyggare, till vilken han vill göra honom. Att han
var välvilligt stämd mot dominions’ frihetssträvanden redan under sin
konservativa och politiska period, är anmärkningsvärt; att han var
det sedan han övergått till det liberal-radikala lägret, är mindre
underligt. Däremot synes han i viss mån ha bedömt förhållandet
England—dominions som ett rättvist »give and take», och därvid
förbisåg han, i likhet med praktiskt taget alla sina samtida, att
Englands ställning som världsmakt till stor del beror på, att det till
vardags ger utan att taga, och i stället vid avgörande tillfällen måste
räkna på verkligt självuppoffrande medverkan från sina fränder bortom
haven.
Gunnar Heckscher.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
