Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Arbetarbildning och folkbildning. Av Oscar Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETARBILDNING OCH FOLKBILDNING 487
aktligen kan arbetarbildningen inte ha något att göra med den
nuvarande samhällskulturen utan bör vara helt oberoende av
denna. Det allmänna folkbildningsarbetet är helt enkelt ett
distribuerande av detta förlegade samhälles kulturvärden,
arbetarbildningen är uttrycket för nya människor i kamp för en ny
samhälls- och livsdaning.
Det finns en överraskande likhet mellan denna bildningsfilosofi
och det tongivande tyska Hohenrodterbund. I företalet till
förbundets verksamhetsberättelse för 1927 kritiserar också dr von
Erdberg den filantropiska karaktären i det traditionella
folkbildningsarbetet, vilket han, liksom de engelska
Labour-College-män-nen, avfärdar som endast distribuerande borgardömets färdiga
kultur till lägre samhällslager, även arbetarklassen. Arbetaren
ställer sig emellertid avvisande till den borgerliga kulturen, emedan
han i den saknar möjlighet till utveckling av den för honom
passande livsformen. Dr von Erdberg kritiserar världsfrånvändheten
hos de gamla folkbildarna, som tala om den enhet i all
folkbildning, vilken hän över alla politiska och konfessionella skiljemurar
har att till alla tyskar förmedla ett enhetligt kulturarv. I stället
för denna distribuerande folkbildning vill dr von Erdberg ha en
»gestaltande» folkbildning, grundad på verklig folkforskning.
Ivrarna för en arbeta rbildning på klasskampens grund kunna
helt ansluta sig till dr von Erdbergs kritik av den traditionella
folkbildningen liksom till hans allmänna grundsatser för ett
modernt folkbildningsarbete. De bara beklaga att han inte dragit ut
de nödvändiga konsekvenserna av sin undersökning, vilka enligt
deras mening leda till att »folkdaning» i tjugonde seklet inte kan
vara något annat än uppfostran till socialismen.
Den principiella överensstämmelsen mellan kritiken från två
så vitt skilda håll, båda värda att beakta på grund av rik
erfarenhet och kritiskt omdöme, ger anledning till en förmodan
att de gemensamt träffat en sårbar punkt i den traditionella
folkbildningen.
Det stora misstaget var att de gamla folkbildningsmännen lågo
på knä för ett folkbildningsideal högt uppe i molnen, utan
rotfäste här nere på jorden bland vanliga människor. Det värsta
var nog inte, som dr von Erdberg tyckes mena, att man
förväxlade bildning med kunskap. Det har allt sen Herder funnits
folkbildningsmän, kanske mest i Norden, som haft öppet öga för
den skillnaden. Ibland, även bland moderna folkbildningsmän,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
