Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Sverige i Genève. Av N. Liliequist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGE I GENEVE 485
Så kom det till, att en i grunden betydelselös fråga blivit
vaggan för en opinion, som kanske på ett betydelsefullt sätt
kommer att gestalta folkförbundets framtid. En blott tillfällighet
var det dock icke. Fastmera får väl denna fråga ses som deri
droppe, som rågade måttet och kom bägaren att flöda över. I
vida kretsar, inom sekretariatet såväl som utom, hade man länge
väntat den sten som skulle sätta lavinen i rullning och så torna
upp en barriär mot det system, som tenderat att beröva
folkförbundet dess fasta ryggrad.
Så är då tiden kommen att med kraft uttala de grundtankar
för förbundets växt, som efter sitt eget väsen ensamma bära rätt
och rättfärdighet i skötet. Härvid får Sveriges stämma icke tiga.
Vår ståndpunkt i den sista omröstningen under 1928 års
folkförbundsmöte har på många håll misstolkats. I vida kretsar
har man däri velat se ett frångående av de grundsatser, som
svensk folkförbundspolitik av ålder vetat följa. Hur grundlös
en sådan uppfattning är, har här redan tidigare framhållits.
Men det förslår icke, att vi själva äro medvetna om detta. Det
är icke blott ett Sveriges eget intresse, som här står på spel. t
Nationernas förbund har Sverige ansvarstyngda skyldigheter
såsom bärare av traditionen att framför andra stater ha osjälviskt
gjort sig till tolk för rättfärdighetens krav. Icke blott i
uppmärksammade affärer med storpolitisk innebörd har detta varit
fallet. Det har framför allt varit fallet i små alldagliga frågor,
på vilka världspolitikens ledare knappt gittat offra en flyktig
tanke. Och icke minst har det varit fallet i frågan om Sveriges
egen ställning till folkförbundets båda stora permanenta
institutioner. Bland sekretariatets månghundrade tjänstemän har ett så
försvinnande fåtal svenskt språk till sitt modersmål, att
avgången av en enda man, vilket för sekretariatets tjänstemannakår
i dess helhet innebär en reduktion med en futtig fjärdedels
procent, innebär en hundra gånger större åderlåtning av dess
svenska element. Och i den internationella arbetsbyrån, som i
storlek väl kan mäta sig med generalsekretariatet, har Sverige
låtit sig nöjas med att företrädas av en enda man. Ingen kan
sålunda med fog påstå, att Sverige som så många andra stater
i folkförbundet, även bland de smärre, strävat att per fas et nefas
hävda kravet på en plats i solen. Så mycket tyngre kommer
därför Sveriges ord att väga i församlingens rådslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
