- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Adertonde årgången. 1928 /
482

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Sverige i Genève. Av N. Liliequist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

482 N. LILIEQUIST

har sin upprinnelse. Men medan den senare, från sin tillkomst
och allt framgent, satt sitt mål i att tillförsäkra minoriteten
dess rätt, så är det inom folkförbundet i främsta rummet
stormakterna som velat — och vetat — leda denna strömning i sin
kvarnränna. Minoritetsskydd är icke någon kurant vara för de
stater, vilka litet oförmodat funno sig ha dragit längsta strået i
det spel, som blev folkförbundets upphov. Med tyngd och skärpa
gisslade den nederländske utrikesministern Beelaerts van
Blok-land inför församlingen bruket att använda minoritetsskyddets
vackra tanke i diplomatiens skyltfönster. Hans ord hade en
omisskännelig adress, som de tydligt nog icke heller förfelade.
Icke torde man heller fara mycket vilse, om man i årets
budgetutskotts inledningsvis nämnda rapport utläser en i försiktiga
ordalag inlindad protest mot gängse utnämnings- och
befordrings-principer inom generalsekretariatet. I denna rapport, som
församlingen under folkförbundsmötets sista minuter gjorde till sin,
erinras man ånyo om de grundsatser, som vunnit sitt första
uttryck i Balfours merbemälda utkast, då församlingen till
rättesnöre för generalsekreteraren i alla personalfrågor inskärper
principen om verklig duglighet och förtjänst samt ställer
nationalitetsprincipen på dess rätta plats såsom en av de faktorer, vilka
bestämma valet mellan kandidater av likvärdig duglighet.
Församlingen uttalade sin förväntan, att generalsekreteraren — och
förbundsrådet såsom den myndighet, vilken har att pröva
dennes utnämningar — skulle hålla dessa grundsatser i okränkt
helgd. Och till yttermera visso riktade församlingen till rådet
en uppmaning att i god tid före församlingens nästa möte
tillställa förbundsmedlemmarne en uppgift på alla
personalförändringar inom sekretariatets viktigare poster.

Häri ligger något nytt. Tydligt är det misstroendevotum mot
generalsekreterarens goda vilja, som ligger i detta etablerande
av en speciell uppsikt från rådets sida över hans befattning med
utnämningsfrågoriia. Det är icke utan att man häri finner en
viss orättvisa, en benägenhet att söka en syndabock för egna
överträdelser.

Ty det kan knappast med fog sägas, att sir Eric missbrukat
den rätt att efter eget beprövande besätta sekretariatets olika
befattningar, som honom en gång anförtroddes. Därom vittnar
bland annat den kritik, som stundom med rakt motsatta
utgångspunkter och mot varandra stridande önskemål riktat sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 26 20:48:05 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1928/0486.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free