Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Lantbrukets bristande räntabilitet. Av Gunnar Myrdal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANTBRUKETS BRISTANDE RÄNTABILITET 471
som än råda på dess saluprodukter och dess produktionsmedel,
så står räntabilitetsfrågan ändå kvar. Det råder bara en
skillnad mellan det jordvärde, som skall förräntas, och den intensitet,
varmed jordbruket drives. I den meningen — och endast den —
vore ett tullskydd en blott tillfällig hjälp. Tullskyddet kan icke
göra räntabiliteten i lantbruket normal. Räntabiliteten beror
nämligen på till vilken höjd jordbrukarnas inbördes konkurrens driver
upp prisen på egendomarna och priset på arbetskraften samt i
vad grad den bringar ned prisen på saluprodukterna.
Räntabilitetsfrågan bottnar till slut helt och hållet i rent psykologiska
faktorer och kan endast lösas genom en förändring av dessa faktorer.
Vilja jordbrukarna ernå full räntabilitet, så få de taga saken i
egna händer. De ha att överväga, i vad mån de ställa sig för
optimistiska inför framtidsutsikterna. Skulle de i någon större
utsträckning komma underfund med den saken, så skulle
egendomsvärdena falla i motsvarande grad. De ha vidare att fråga
sig, om de lägga driften alltför intensiv. En för intensiv drift
förräntar faktiskt ett lägre egendomsvärde, än det, som kunde
förräntas vid en ekonomiskt avpassad intensitet. Resultatet bleve
vidare en tendens till fallande arbetslöner och stigande
produktpris. Det är sannolikt, att en sådan rationalisering skulle betyda
mer för egendomsägarna än ett avsevärt ökat tullskydd. Till
och med själva fallet av egendomsvärdena skulle icke på något
vis skada den egendomsbesittande klassen. Ty realiter skulle de
ju efter rationaliseringen få ett större egendomsvärde förräntat,
än det som hittills faktiskt blivit förräntat.
Jag vill tillägga, att jag naturligtvis inte hyser någon större tro
på möjligheterna av en dylik rationalisering. När jag vidare
säger, att den vore nyttig, så gäller det uteslutande betraktat från
synpunkten av egendomsägareklassen. Om den dessutom skulle
kunna karakteriseras såsom »nationalekonomiskt» fördelaktig, i
det att den skulle stegra den s. k. nationalinkomsten, är en
vidlyftigare historia, som här icke skall beröras. Från synpunkten
av författarens helt personliga sympatier skulle den sannolikt
tvärtom framstå olycklig. Det existerar nämligen ett samband
mellan jordbrukets räntabilitet och lantarbetarelönerna. Man
brukar ju säga, att det är den dåliga räntabiliteten, som är orsak till
de låga arbetslönerna i jordbruket. Lantbruket kan inte betala
högre löner. Det ligger naturligtvis en sanning i detta. Ställde
sig avsättningsförhållandena bättre, skulle också arbetsefterfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
