Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 30 sept. 1928 - Valslaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460 DAGENS FRÅGOR
kraternas andrakammarrepresentation, och kommunisternas fyra
mandatvinster lindra icke nederlagets smärta. Partiet står nu längre från
majoritetsställningen än det gjorde före 1920 års val. Överraskning och
besvikelse målas i den socialdemokratiska pressens i början ursinnigia
och förvirrade, men småningom resignerade betraktelser över
valutgången. Framtiden ter sig ganska dyster för det parti, som nyss
övermodigt fordrade riksdagsmajoritet i kraft av sina anspråk på att
representera den större hälften av ett i »borgarklass» och »arbetarklass»
uppdelat folk. Nu röstade arbetarna i stor utsträckning borgerligt.
Socialdemokratien har tillfogats nederlaget av sina egna, av de
väljaregrupper, som tvärsäkert räknats såsom självskrivna anhängare av en
socialistisk politik.
Detta faktum ger åt valutslaget en särskild betydelse. Det visar, att
socialdemokratiens fraseologi börjat blekna även för de egna.
Konfrontation med verkligheten har ju icke heller saknats. Det går, trots
ihärdiga försök, icke att komma ifrån, att våra dagars Ryssland är
experimentalfältet för Marx’ läror. Och alla förtvivlade skönmålningar
till trots framstår alltmera tydligt sovjetregimens misslyckande.
Budskapen om snart förestående katastrof och sammanbrott måste
visserligen, liksom alla meddelanden rörande den stora »fria» republiken,
mötas med kritiskt misstroende. Men vittnesbördens mångfald om
arbetarklassens verkliga belägenhet inom det utbasunerade föregångslandet
har tydligen verkat på tänkande svenska arbetare. Hemmabolsjevikernas
hets mot det samhälle, som skänker dem ojämförligt större förmåner
och friheter, än deras moskovitiske uppdragsgivare i realiteten erbjuder,
börjar av eftertänksamma svenska arbetare genomskådas. Men
samtidigt har man börjat få upp ögonen för skevheten hos den
socialdemokratiska förkunnelse, som med ena handen knyter näven åt bolsjevikien
och med den andra välkomnar kommunisterna blott man erhåller deras
röststöd. I socialdemokratiens begynnande självrannsakan spåras för
övrigt insikten om det för partiet ödesdigra i detta dubbelspel.
Glädjen över den nyktra självbesinning, som tydligen gripit en del
arbetarkretsar, grumlas dock av den kraftigt växande siffran för
kommunisternas anhängare. Ingen anledning finnes att till vederbörandes
egen förtjusta uppmuntran låta sig skrämmas av denna kommunisthop
i vårt land. Med skiftande medel, oftast nog vädjande till ren
okunnighet, har skaran hoptrummats och kommenderats fram till valurnorna.
Men fara föreligger givetvis, att den utifrån besoldade agitationen, som
förfogar över tränade organisatörer, vinner allt större anslutning inom de
ungas oerfarna och lättantända led. En bestämd front mot de pockande
anspråken på det borgerliga samhällets skydd för deras ljusskygga
mullvadsarbete samt ett oförtrutet upplysningsarbete äro medlen att vrida
kommunisterna vapnen ur händerna. I detta avseende finnes all
anledning att hoppfullt inregistrera den borgerliga ungdomens ur alla läger
oförskräckta uppmarsch. Alltför länge har man inom dessa kretsar
liknöjt eller tanklöst vänt politikens vedermödor ryggen. Skall någon
förnyelse av vårt parlamentariska liv komma till stånd, varom nu högljutt
ordas, så måste det tydligen ske från deras led, som ej ohjälpligt stelnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
