Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 30 sept. 1928 - Striden mot folkhatet i skolböckerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 449
lism in History Text-books (238 + 77 sidor), innehållande
redogörelse från pedagogiska fackmän i de 16 undersökta länderna. Dessa
redogörelser med exempelurval och omdömen stå helt och hållet för
vederbörande rapportörers egen räkning; dock ha i ett antal länder
redogörelserna fått auktoriserande vitsord av någon inhemsk
fack-mannasammanslutning, så t. ex. för Tyskland av Verband Deutscher
Geschichtslehrer, för Belgien av Comité beige de propagande scolaire
pour la Société des Nations, för Danmark av Historielsererforeningen
och Historisk Samfund o. s. v. Utförligast äro de franska och tyska
redogörelserna, den förra avfattad av /. Prudhommeaux, känd genom
sin motsvarande exposé i Garnegie-enquéten, den senare av
Ober-studiendirector dr Arnold Reimann, ordf. i den attesterande
historielärareföreningen. Den tyska redogörelsens stora omfång (77 sidor)
har gjort, att den, för att föreligga färdig i tid, måste tryckas i
Tyskland som ett supplement till de övriga, i Stockholm sammanförda
och tryckta redogörelserna. Arbetsutskottet, inom vilket dr Wilhelm
Carlgren påtagit sig det mödosamma insamlings- och
redigeringsarbetet, bidrar för egen del med en kortfattad orienterande inledning,
påpekande särskilt intresseväckande drag i de många redogörelserna.
Det ojämförligt största intresset erbjuder redogörelsen för de
franska skolboksförhållandena, avfattad som den är av samme pedagog,
som i Carnegie-enquéten skildrade läget för 5—6 år sedan, vilket i hög
grad underlättar uppskattningen av de framsteg, som gjorts under
mellantiden. Dessa framsteg äro i sanning synnerligen beaktansvärda
och de ha i hög grad underlättats genom den långt drivna
decentralisation, som i denna för övrigt så starkt centraliserade stat är
rådande på skolboksområdet. Varje lärare i statsskolorna har nämligen
fullständig frihet att efter behag välja skolböcker för sina elever. För
folkskolornas del sker visserligen valet i form av uppsättande genom
kantonkonferenser av listor på auktoriserade läroböcker, men på
dessa konferenser är det lärarna själva, som genom sina
organisationer ha det avgörande ordet. I fråga om elementarläroverken går
valet ännu friare till. De stora skolboksförlagen sända till lärarna
direkt sina utkomna böcker, och bland dessa träffar därpå
vederbörande lärare sitt fria val. Primärskolornas lärare äro till allra
största delen organiserade i två mäktiga sammanslutningar. Den
största har det långrandiga namnet Syndical National des Institutrices et
Instituteurs publics de France el des Colonies. Den omfattar 78 000
medlemmar, omkring två tredjedelar av primärskolornas lärarpersonal,
och är till sin politiska åskådning »klart demokratisk, ofta gående
ända till socialism». Den andra sammanslutningen, Federation Unitaire
de l’Enseignement, som räknar inemot 8000 medlemmar, är så gott
som kommunistisk och indirekt ansluten till Tredje
fackförenings-internationalen. Omkring 20 000 lärare och lärarinnor stå utanför alla
yrkesföreningar, och bland elementarläroverkens lärare finnes en
tämligen konservativ och nationalistisk sammanslutning, Union National
des Membres de 1’Enseignement publique, med några tusen
medlemmar. Det var vänstra flygelgruppen, Federationen, som 1924 tog upp
33*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
