Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Våra domkapitel. Av Yngve Brilioth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418 YNGVE BRILIOTH
lingsvården. Valet gäller en period av tre år och kan endast
en gång förnyas. Detta medför, att en assessor måste lämna sin
befattning vid domkapitlet, just då han vunnit den erfarenhet,
som skulle kunna ge hans medlemskap större värde, och att han
under den tid, uppdraget varar, ej sällan slites mellan två olika
uppgifter och två olika platser, hemförsamlingen och stiftsstaden
— den arbetsprestation, som kräves av en assessor i Finland är
väsentligt större än vad som kan åläggas en svensk
domkapitelslektor. Men i sina assessorer har dock biskopen värdefulla
medhjälpare vid stiftets skötsel och kan av dem företrädas vid
varjehanda förrättningar. En assessor är honom också alltid
följaktig i biskopsmötet, som enligt Finlands kyrkolag är en erkänd
myndighet med bestämda uppgifter.
Skulle även efter en omorganisation de svenska domkapitlen
fortfarande ha att handlägga folkskolefrågor, är det säkerligen
oundvikligt att en särskild, med dessa frågor förtrogen person
ingår i domkapitlet — man kan då tänka antingen på en bestämd
ämbetsinnehavare, t. ex. seminarierektorn eller en av Konungen
förordnad person. Att det nyttiga och användbara i den bestående
organisationen bör bevaras, synes vara en god regel för varje
sund nydaning. Domprostens kvarstående som vice ordförande
borde därför ej behöva diskuteras — dock kunde det tas i
övervägande, om han icke genom en reglering av den prästerliga
tjänstgöringen vid domkyrkan kunde få en väsentlig del av sin
tid frigjord för stiftets uppgifter, och om icke sättet för hans
tillsättning kunde så gestaltas, att befordringen till dess poster mera
kom att bero på lärdomsmeriter och praktisk duglighet än på
väljarkårens stämning. Vidare borde det vara klart, att teologie
lektorns teologiska sakkunskap är en tillgång, som domkapitlen
icke ha råd att mista — genom hans kvarstående skulle också
kontinuiteten med de gamla lektorskapitlen i någon mån bevaras.
De båda professorskapitlen kunna väl ej i sin helhet fortbestå,
men det synes också tämligen självklart, att det vore oklokt att
helt beröva kyrkoledningen den vetenskapliga auktoritet, som de
teologie professorerna tillfört densamma. Därför bör i Uppsala
och Lund åtminstone en professor kvarstå — som en
motsvarighet till kristendomslektorn i andra domkapitel. Skulle
domproste-rierna i universitetsstäderna komma att skiljas från professurerna
i praktisk teologi, borde jämväl dessa professurers innehavare
som självskrivna ingå i domkapitlen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
