Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 26 juni 1928 - Svensk insats för Finlands frihet - Kyrkodebatten i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378 DAGENS FRÅGOR
låg, då endast de deltagare rullförts, om vilka säkra uppgifter kunnat
erhållas. Dessutom ingår i slutsumman icke heller ambulansernas
personal. Inom det angivna antalet fördela sig befälspersonerna av
från officers till furirs grad, sålunda de, vilka enligt frihetskrigets
mått kunna sägas tillfullo innehaft officerskompetens, på följande sätt:
Officerare 94, landstormsbefäl 21, underofficerare 24, furirer 271:
Summa 410.
Betydelsen av den svenska insatsen i Finlands frihetskamp kan och
får icke underskattas. Den anförda skriften har med sina korta, sakliga
upplysningar lagt en grund för ett objektivt omdöme. Men dess värde
är för oss större än så. Den visar en vida utbredd förståelse för,
»att striden i Finland gällde svensk rättsordning, svensk kultur, att
den var en försvarsstrid för Sverige, förd som så ofta förr på finsk
jord». Trots de svårigheter av skilda slag, vilka voro en följd av
kallsinnigheten hos den dåvarande svenska ledningen, genomfördes en
svensk insats, som bevisar, att uppfattningen ännu lever om Sveriges
urgamla uppgift i öster och vilken för framtiden är ett tecken på
behjärtande av Karl X Gustavs ord, att man, så länge man kan, bör
»fäkta på kontereskarpen».
Den engelska kyrkostriden har under senaste veckor
kommit i ett nytt och ganska märkligt läge. När
frågan om revisionen av the Common Prayer Book senast här berördes
(Svensk Tidskrift 1928 s. 83 f.) hade underhuset vägrat godkänna det av
biskoparna utarbetade samt av kyrkomötet och överhuset gillade förslaget
(The Deposited Book), varefter biskoparna åter sammanträtt samt
beslutat med rätt oväsentliga ändringar ånyo framföra sitt revisionsförslag,
numera vanligen betecknat The Measure. Det påpekades då härstädes,
att av allt att döma den utpräglat protestantiska opinion, vilken vände
sig särskilt mot de konsekrerade nattvardselementens reserverande,
snarast hårdnat, sedan det visat sig, att detta förfarande i allt väsentligt
upprätthölls av biskoparna. Denna uppfattning här till fullo bekräftats.
Sedan The Measure gillats av de kyrkliga instanserna, bragtes den nu
till underhusets prövning, och denna resulterade i ett förkastande
med 268 röster mot 222; siffrorna i december voro 240 och 207, vadan
oppositionens övervikt något ökats. Starkare än dessa siffror talar
strömmen av insända artiklar till de ledande tidningarna om, huru
livligt angelägenheten intresserat den engelska allmänheten.
Som det gärna händer, när lidelserna äro i rörelse, har den besegrade
sidan varit böjd att efteråt frånkänna underhusets överläggning och
särskilt oppositionens inlägg någon större vikt. Otvivelaktigt med orätt,
ty de utförliga referaten ge vid handen, att debatten, som räckte tvenne
dagar (den 13—14 juni), genomgående fördes på ett högt plan och i
mycket värdig ton, även om de olika sidornas talare icke försummade
att utnyttja diverse konstgrepp, som deras förfarenhet med
parlamentarisk teknik ställde till förfogande. Märkligt var, att som huvudtalare
på båda sidor framträdde medlemmar av den sittande regeringen: för
förslaget, Solicitor-General Merriman, Churchill och premierministern
Kyrkodebatten
i England.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
