Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 26 juni 1928 - Regeringens skolpolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374 DAGENS FRÅGOR
man, såsom nu senast skett i skolfrågan, beträffande ett och samma,
principiellt och praktiskt sammanhängande komplex av frågor, löser
dessa den ena riksdagen med socialdemokratisk hjälp, den andra med
stöd av högern, då har man redan på denna grund starka skäl att
efterlysa principerna, redan och klarheten i regeringens politik.
Grundad anledning föreligger då för misstanken att sakligheten offrats på
taktikens altare eller att regeringen från början icke haft något verkligen
genomtänkt och efter egna linjer uppgjort program i frågan.
Det torde icke kunna bestridas, att från dessa synpunkter sett såväl
högerns som socialdemokraternas förslag till skolfrågans lösning hade
avgjorda förtjänster framför det skolbeslut, som framgick ur samverkan
mellan regeringen och fjolårets riksdag. Båda utgingo från vissa
grundläggande principiella synpunkter på problemet och dessa voro sedan
konsekvent fullföljda i förslagens olika delar. En lösning efter något
av dessa förslag hade under alla förhållanden icke skapat en så till
synes hopplöst förvirrad situation inom vårt högre skolväsen, som 1927
års skolreform redan lyckats åstadkomma. Detta kan sägas, även om
man givetvis föredrager det nuvarande tilltrasslade läget framför den
verklighetsfrämmande enkelhet och klarhet, som skulle karakteriserat
situationen om det socialdemokratiska förslaget med dess
schablonmässiga konsekvens oförändrat hade blivit antaget. De redan gjorda
erfarenheterna vid beslutets första kontakt med verkligheten påkalla
nämligen med största eftertryck en genomgripande revision av detsamma och
hava i hög grad försvagat själva grundvalen för det socialdemokratiska
skolprogrammet.
Nu skulle man visserligen kunna göra gällande, att den beslutade
skolreformens brister i nu antytt hänseende icke kunna läggas regeringen
till last, då den mera är en riksdags- än en regeringsprodukt. Men även
om så är fallet, drabbar dock ansvaret för densamma främst regeringen,
under vars egid den genomfördes. Hade regeringen icke accepterat
utskottskompromissen, lider intet tvivel, att den aldrig kommit till stånd,
och därmed hade ett högst behövligt uppskov med hela frågans
avgörande erhållits. Under tiden hade regeringen och dess målsman för
skolväsendet kunnat komma till den klarhet över skolproblemets
innebörd och olika lösningars räckvidd och konsekvenser, som då
uppenbarligen saknades. Ty eljest förblir det oförklarligt, huru ett skolförslag
kunde accepteras, som underkände propositionens principiella
ståndpunkt i bottenskolefrågan genom upptagandet av den fyraåriga
bottenskolan i skolorganisationen, som vidare genomförde samundervisningen
på ett sätt och i en utsträckning, som propositionen uttryckligen
förklarat sig icke kunna gå in för, och som slutligen utan någon som helst
departemental utredning avsåg förstatligande av 54 kommunala
mellanskolor möt de av propositionen föreslagna 6. Det må ursäktas, om man
med dessa fäkta för ögotien finner det till fullo ådagalagt, att regeringen
saknat ett eget genomtänkt program i skolfrågan. Avvikelserna i
riksdagsbeslutet från den kungl, propositionen voro så många och av sådan
väsentlig innebörd för hela refornien, att nian omöjligt kan finna
eii tillräcklig förklaring till regeringens hållning i den omständigheten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
