Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Socialproblem under debatt. Av Otto Järte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328 OTTO JÄRTE
söka en syntes på det sätt, som är grundtanken i herr von Kochs
förslag, d. v. s. taga bort fattigvårdsnamnet och i stället ordna
det hela som en enhetlig samhällelig hjälpverksamhet. Men man
kan ej blunda för att detta är ett mycket stort och farligt steg
ut i det okända. Man kanske gör ont värre och alltsammans till
ett enda fattighus. Härvid kommer man också in på frågan om
vår kommunala indelning och den kommunala finanspolitiken
i förhållande till staten. Man träder därmed i beröring med
synnerligen stora och invecklade frågor, som komma att till den grad
tynga ned problemets rent sociala lösning, att det torde fordras
Atlaskrafter för att på en gång klara upp det väldiga
problemkomplex, som här möter. Det är lätt att se svårigheterna. Men
själva idén är riktig, och på ett lyckligt sätt genomförd skulle den
kunna göra svensk socialpolitik till en föresyn för socialpolitiken
i vår tid.
Vissa delar därav, såsom arbetarskyddslagstiftningen, äro icke
i samma behov av en grundlig reform. Det är däremot
socialförsäkringen. Denna är till sin uppkomst och utformning
tidsbestämd så att den redan av det skälet icke längre är tidsenlig, så
hastigt och omvälvande som utvecklingen gått på dessa områden.
Socialförsäkringen kom till på 1880-talet genom Bismarck och var
en typisk produkt av hans uppfattning av dels den kristna statens
sociala uppgift och dels hans kompensationspolitik mot
socialdemokraterna, vilka han samtidigt förföljde med undantagslagar.
Bismarck gav dem, som det hette, socialförsäkringens sockerbröd
och socialistlagens piska. Socialförsäkringen hade tillika på
1880-talet ett starkt inre berättigande däruti, att den tidens lönearbetare
varken i Tyskland eller i Sverige så lätt kunde klara sig själva.
Arbetarklassen behövde då hjälp till självhjälp. Sedan dess har
snart ett halft århundrade svunnit hän med oerhörda förändringar.
Den som från 1880-talets slut minns hur barnen sågo ut i
Stockholms folkskolor och nu ser dem besöka våra museer, han måste
efter enbart sina ögons vittnesbörd med glädje erkänna, att en ny
tid har brutit in för våra lönearbetare. De ekonomiska framstegen
i samhället ha varit så stora, att arbetarklassen fått sin beskärda
andel därav. Lönearbetarna i vårt land ha också, jämförda
med sina europeiska kolleger, en privilegierad ställning. Amerika
har kommit hit — icke minst därför att under 80- och 90-talen
så många svenska arbetare reste till Amerika och därmed, i
förening med minskad nativitet och arbetstillfällenas ökning genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
