Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - Från de unga gubbarnas stad. Av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300 LITTERATUR
Man möter ibland hos Hjalmar Gullberg anslag som kunna erinra
om Sigfrid Lindström:
Inte bli förbluffad, när gemenhet blottas
inför dina ögon: livet är ju så.
Livet är som sagan: ädla prinsar spottas
och med svinaherden vill prinsessan gå.
Men man blir strax tagen ur villfarelsen:
Aldrig väsnas, aldrig göra någon sur min.
Om ditt hjärtas dam bedrar dig med din vän,
låt revolvern ligga (Utdrag ur min
lårobok i levnadskonst för gentlemän).
Här är man långt borta från Sigfrid Lindströms nakna rättframhet
och klassiskt enkla linjeföring: i stället möter man en subtil och något
litet kokett estet, som njuter av att experimentera med versens musik
och ordens valörer och vars underfundiga raffinement ständigt vädjar
till konnässören. Man möter en psyke av släktet Sensitiva, som
med en graciös och ironisk gest skyggt väjer undan för varje ofin
intimitet — men också en man med en kall stålglimt i ögat. Däremot är man
i Gullbergs diktning långt borta från serenitetens sfär: oron och våndan,
den beklämmande främlingskänslan i livets stad, kan lekas bort och
skall kämpas ned, men den står alltid på lur:
Som ett skrämt litet barn har jag ängslan för
att busen skall komma och ta oss.
Ett spöke han är, till mörkret han hör,
dit ut vill han locka och dra oss,
Lömskt smyger han på oss, om ljuset dör
i vår själ, och hans namn är Kaos.
Ej heller har ungdomens jordiska trånad och jordiska besvikelse
hunnit ärras:
0 du skall vakna i ditt hus
när minst du anar
en kväll som nu och höra sus
av vilda svanar,
och du skall lyssna till en röst
ur allt det döda,
som kommer hjärtat i ditt bröst
att åter blöda.
Ängslan finner lisa, kretsandet kring den flydda och fåvitska
lyckodrömmen finner rö, när »den grå musikanten melankoli» spelar upp
förgänglighetens visa. Älskarinnan må gärna trampa på
gratulationsbuketten:
Det gör så litet, om det sker
1 dag, för vad du trampar på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
