Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - Från de unga gubbarnas stad. Av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296 LITTERATUR
ligen aldrig satt sin prosa på vers: och som skribent har han onekligen
fruktbarare fantasi och rikare utförsgåvor — om också hans flödande
målföre ibland, särskilt i yngre år, kunnat ha ett farligt tycke av d é l i r e
verbal.
Varken Böök eller Hagberg kan anses företräda den äkta och
fullblodiga konservatismen; den ende lundensiske representanten för en
konservatism som ger uttryck åt djupa och livsbestämmande instinkter är,
som sig bör, inte kritiker utan skald, och han heter Frans G. Bengtsson.
För honom vore det en stilvidrighet, en självförnekelse att orientera sig
efter samtidens s. k. sociala och kulturella problemer: de existera för
honom endast i den mån han plågas av all stupiditet som frodas i lä av
dem och suckar över all kraft som ödslas på så oväsentliga ting och så
skeva frågeställningar. Man kan, om man har lust, kalla honom
bergtagen i flydda tiders härlighet — men den härlighet hans
tillbakaskådande öga uppdagar är intet dött och förgånget, inga museimontrer med
historiskt maskeradkram, utan de klassiska gestaltningar som de utvalda
bland folken och människorna genom tiderna förlänat Andens och Livets
väsentliga verkligheter. För visionären på »de staplade seklernas brant»
uppenbara sig renade och stegrade hans egna vackraste drömmar, hans
eget innersta väsen:
jag har ägt vad jag aldrig har sett,
jag har levt vad jag aldrig har känt
bland syner som hett
mina ögonlock bränt.
Och inför den uppenbarelsen domnar sorlet av Tidens ström, det
forna och nuet bli ett vid evighetens gräns:
som om förr på en strandbädd i blom
en kaldé eller drömögd hindu
förkunnat mig, gåtfull och from:
»All tid göms i flodspegelns nu.
Illusionen är tom.
Du är jag: jag är du».
Värld, där förvandling ej gror, —
jag trår med omättligt begär
till din rymd. Finns en vishet som bor
i den sorg och den andakt du bär,
evig och stor,
såsom skönheten är?
Och kring det evigt Mänskliga blomstrar, vissnar och knoppas igen
genom sommar efter sommar den lika eviga, lika intensivt upplevda och
med samma skarpa, tränade blick uppfattade Naturen:
Mitt Ting i Sig blev sommarlukt från maden
av mynta: och min Värld som Föreställning
blev vipors flax kring kvigor som idissla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
