Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - Fynden i Dendrá. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286 LITTERATUR
ren med sina jordhyddor, sina åkerlappar och sina berg, sina utsikter
över hav och blånande vidder, sina stora kyklopiska murar från
bronsåldern. Några kilometer från en av de större iav dessa sistnämnda,
Mideia, är det vi möta de svenska arkeologerna i hetaste sommaren
1926, sysselsatta med utgrävning av en på våren funnen kupolgrav —
en murad högvälvd kungagrav från bronsåldern. Valvet hade störtat
in och professor Persson och hans medarbetare dels arbetade sig ned
från taket till den runda gravkammarens golv, dels utrymde gången in
till detta kupolrum, som, också den, var fylld med jord. Ingen som
har något intresse för arkeologi och utgrävningar, skall kunna undgå
att helt ryckas med av professor Perssons sällsynt spännande skildring
av arbetets förlopp. Gången och kammaren tömdes utan större resultat.
Den 25 juli, heter det, »ansågo vi oss i det närmaste färdiga och trodde
att vi skulle kunna lämna vår lilla utgrävning efter ännu ett par dagar».
Men — så kommer den stora överraskningen! Man stötte på 4
gravschakt i golvet, av vilka två innehöllo orubbade skelett med gravgåvor.
Och nu kom i dagen en nästan sagolik skatt. Först en bägare med
xnnermantel av guld och yttermantel av svartsilver, niello och guld och
präktiga inlagda tjurhuvud. Denna bägare — sådan den nu efter
rengöringen ter sig — hör till de stilfullaste och originellaste
konstslöjds-föremål, jag sett. Den blev ej länge ensam. Snart följde en magnifik
skål av rent guld med egyptiserande handtag, en rik, nästan överrik
framställning av havsbottnen och fyra väldiga bläckfiskar däröver.
Denna skål är underbart väl konserverad (färgplanschen sid. 70 är f. ö.
mycket lyckad); den synes åtminstone mig vara den vackraste guldskål
vi ha kvar från Hellas’ bronsålder. Framställningen på Vaphiobägarna
med de väldiga tjurarna, herdarna och träden är ju överdådig, men för
den dekorativa uppgiften på bägarna har alltid reliefen tyckts mig för
tung och nästan klumpig. Här, på Dendråskålen, är reliefen låg och
.spridd som ett rikt nätverk.
Vad följde ej sen! En präktig samling svärd, pärlor och nipper,
silverbägare, en metallbeslagen trämugg för avskedsdrycken, lerkärl som
medge en ganska precis datering av graven till omkr. 1350 — det bleve
för långt att här upprepa allt. Med särskilt intresse stannar man inför
€tt knippe små kopparstavar, av professor Persson enligt min mening
ofrånkomligt riktigt tolkade som småmynt, och en glasrelief av Europa
på tjuren —• denna kvinna ridande på en tjur är ett utomordentligt
viktigt tillskott till de bildverk från bronsåldern, som visa, att många
berömda klassiska sagor i Hellas voro ett arv från bronsålderns rika
och höga kulturliv. Persson ger en fängslande skildring av alla de
viktigaste fynden, och tolkar sedan deras samband med gravläggningen i
det ovan nämnda kapitlet om likbegängelsen.
Sista kapitlet i boken handlar om 1927 års utgrävning. Också detta
år gynnade lyckan i ovanlig grad professor Persson. Han och hans
medhjälpare grävde bl. a. ut en kammargrav, tydligen en kenotaf, med
den vackraste, hittills kända samling bronskärl från denna period.
Kärlen stodo utmärkt väl bevarade i ett schakt under dörren; i det inre av
graven påträffades vidare offerbord och grovt tillhuggna stelen. För
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
