Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Kring Stockholms blodbad. Av Nils Ahnlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRING STOCKHOLMS BLODBAD 279
m. m., som Jens fört med sig1 hem från Tavastehus. Mitt i längden
träffas den överraskande anteckningen: »Item antuordet ieg
Hennes Nåde thet ketterbref, ludendis offuer them i Stockholm rettede
bleffue, etc.».
Att denna hittills förbisedda lilla notis, som redan 1857 kunnat
läsas i tryck (Grönblad, Nya källor till Finlands
medeltidshistoria), har rätt till en plats i diskussionen, torde genast inses. Jens
Matsson har strax efter blodbadet medfört »kättarbrevet» till
Finland, och det har där övat sin verkan. Men av dem, vilkas
huvuden där föllo för bilan eller svärdet, finnes ingen enda upptagen
i Gustav Trolles anklagelseskrift, som ju ingår i
kättarförkla-ringen. Denna kan omöjligen ha kommit till enbart för att
användas i Finland, ty förvisso skulle då urkunden ha sett mycket
annorlunda ut. När Jens Matsson avfärdades hade blodsräfsterna
i landsorten icke börjat, avlivandet i Stockholm knappast
avstannat. Det apologetiska behovet var ännu obefintligt.
Sannerligen någonting ger vid handen, att Kristiern den 10 november
hunnit giripas av skrupler eller farhågor.
Kättarförklaringen har icke varit någiot från begynnelsen
ofullgånget eller genast förbrukat redskap. Dess uppförande bland
»klenodierna» på skrivarens lista och dess antvardande i
drottningens förvar tyckes visa, att originalbrevet fått göra färden
över Bottenhavet. Men Tavastehus, som Kristina Gyllenstierna
fått vid Stockholms dagtingan, var en av de ytterst få platser i
riket, varifrån möjligen verksamt motstånd kunde väntas, och
det gällde att prestera orubbliga bevis för den kyrkliga domens
äkthet, bevis för att länsinnehaverskan som uppenbar kättare
upphört att vara rättssubjekt. Hemma i Sverige svarade konung
Kristiern för ordningen, och säkerligen fattades icke fullgiltiga
notariella avskrifter i hans kansli. Men om originalbrevet alltså
sändes till Finland och där kom att stanna i månader, så visar
väl i alla fall detta, att Kristiern II vid det laget ej ansåg sig
behöva riskera räkenskap. Sannolikt är, att »kättarbrevet» ej
allenast togs i bruk vid Tavastehus utan kungjordes på skilda håll
i Finland. Den lista på de i Stockholm avrättade, som Kristiern
skall ha tillskickat sin hövitsman på Viborg, egendomligt nog
som ett slags motivering för ordern att låta halshugga Hemming
Gad, var kanske ingenting annat än en avskrift av
kättarför-klaringen. Likgiltigt om där saknades så eller så många namn,
huvudsaken var att moraliskt krossa resterna av Sturepartiet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
