Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Prosten Schönbeck och hans memoarer. Edvard Thermænius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226 LITTERATUR
statsskickets första decennier har alltså definitivt blivit sviken.
Emellertid är dock vad som nu utkommit givetvis intressant och viktigt nog
att påkalla en utförlig granskning. Av ännu större intresse torde det
måhända vara att på grundval jämväl av otryckta källor något
uppmärksamma författarens person.
Henrik Olof Schönbeck, född i Malmö 1810, härstammade både på
fädernet och mödernet från skånska prästsläkter. Vid 19 års ålder
promoverades han till magister i Lund, studerade därjämte flera år i
Köpenhamn och inhämtade under någon tid som informator i ett förnämt
hus i Stockholm erfarenhet av stora världen. Efter ett förordnande som
universitetslärare i estetik kallades han, ännu icke trettioårig, till
kyrkoherde i Hesslunda, blev sedermera kyrkoherde i Qvistofta och
kontraktsprost samt var under flera år även nitiskt verksam som
folkskoleinspektör. Han bevistade 1856—58 års riksdag som fullmäktig i
prästeståndet för Lunds stift och insattes 1875 av bönderna i Malmöhus läns
landsting i Första kammaren, som han tillhörde 1876—88. Mot slutet
av denna tid bosatte han sig i Stockholm, där han 1896 avled.
Till hela sin läggning var Schönbeck liberal och oppositionell. Hans
ungdom och tidigare mannaålder inföllo under rabulistperioden, och
rabulist, icke minst i några av ordets sämre bemärkelser, var och
förblev han. Med sin stiftschef, den då mera åldrige än vördnadsvärde
Faxe, råkade han vid 1840-talets början i den häftigaste strid och utgav
emot honom en särdeles hätsk och på sin tid mycket beryktad pamflett.
I prästeståndet tillhörde han den utpräglat liberala sidan. Men någon
verkligt radikal ande var han ingalunda, vare sig i vår eller ens i den
tidens mening. Hans egentliga patos under en mansålders strider
förefaller faktiskt ha varit att bringa till stånd en reglering av präst- och
biskopslönerna, en sak för vilken han med ord och penna träget
arbetade.
Under sitt senare politiska liv räknade han sig till lantmannapartiet
och delade i det mesta dess åsikter. Han var ivrigt och beskäftigt
verksam inom partiets s. k. filial i Första kammaren och kunde genom sin
kunskapsrikedom, sin fintlighet och sitt vänskapsförhållande till flera
av bondeledarna, särskilt från Sydsverige, utöva ett säkerligen ganska
betydligt inflytande. Även som publicist uppträdde han både direkt
och indirekt till lantmannapartiets förmån. Genom sin måg, den ännu
alltför okände Albert Seberg, stod han Dagens Nyheter mycket nära.
Det har onekligen sitt intresse att höra att Schönbeck vid åttiotalets
början med oro bevittnade, hur tidningens ägare Rudolf Wall i
framgångens dagar började vackla i sin strid för folkligheten och att, efter
vad Schönbeck till en meningsfrände uppger, det egentligen var på Seberg
det kom an att hålla den rätta vänsterkursen.
När Schönbeck, trots allt något desorienterad i det nya statsskickets
riksdagsliv, inträdde i Första kammaren, hade han för sig uppgjort
programmet att »uträtta något, tala litet och anteckna mycket». Sällan
torde en dylik föresats blivit mera sorgfälligt följd. Man får som sagt
ingalunda underskatta det faktiska inflytande över ärendenas gång, som
han ville och kunde utöva. Men hans egentliga ambition var dock att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
