Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Drottning Victoria och Englands författning. Av Georg Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DROTTNING VICTORIA OCH ENGLANDS
FÖRFATTNING
I BELYSNING AV HENNES BREV 1862—85
AV DOCENT GEORG ANDRÉN
Enligt den traditionella uppfattningen är den engelska
monarkien nästan helt blottad på politiskt inflytande — man
gör möjligen några små reservationer till förmån för Edvard
VII:s diplomatiska roll. Redan Bagehot talar i sin klassiska
och auktoritativa skildring av 1860-talets engelska statsskick om
kronans »apparent separation from business» — medan han i
spirituella och luftiga satser söker visa »how the actions of a
retired widow and an unemployed youth become of such
im-portance», icke på det politiska, men på det sociala och
moraliska området. Senare författare ha icke tröttnat att trampa
vidare på de av Bagehot banade vägarna, ehuru en och annan
varit försiktig nog att framhålla, att man vet för litet för att
kunna säga något säkert. Den kringsynte och kritiske
amerikanske statsveteiiskapsmannen A. Lawrence Lowell har i sitt
utmärkta arbete The Government of England direkt varnat för att
underskatta den engelska konungamaktens betydelse.
Framför allt har man varit övertygad om drottning Victorias
fullständiga politiska oförarglighet. Även en författare som
Sidney LÖW, som i allmänhet icke är benägen att undervärdera de
monarkiska institutionernas betydelse, kan icke nog starkt
framhålla drottningens maktlöshet. Det moderna parlamentariska
styrelsesättet bygger enligt honom på denna maktlöshet; det är
vattnat av de tårar, som den sörjande drottningen fällde vid
prins Alberts mausoleum vid Frogmore. Bakom skildringarna
av modern parlamentarism ser han dragen av drottning Victoria,
»prudent, high-minded, and sagacious, but broken by an
inex-pugnable affliction, reserved, retiring, and somewhat self-absorbed,
doniinated by the impressive personality, the vibrating intellectual
force of a Gladstone or a Disraeli». Bäst skulle, menar han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
