Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Lagen om försäkringsavtal. Av Gunnar Palme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAGEN OM FÖRSÄKRINGSAVTAL 193
tagits för att tillämpas endast gentemot skälmar. Det synes icke
antagligt, att denna anordning verkat till skada för bolagens
hederliga klientel. Snarare tvärtom. All försäkring är nämligen byggd
på ömsesidighet: förluster för bolaget innebära förluster för dess
försäkringstagare, i det de indirekt medföra höjda premier eller
eljest försämrade försäkringsvillkor. Och genom den ordning, som
ovan beskrivits, ha bolagen hittills kunnat avvisa oberättigade
krav till betydande belopp och sålunda undvika förluster.
I en lag omi försäkringsavtal kunde emellertid en sådan ordning
icke tolereras. Beträffande de drakoniska bestämmelserna i
hittillsvarande försäkringsvillkor säger obligationsrättskommittén i
sina motiv: »Väl kan det vara sant, att många av dessa
bestämmelser icke äro avsedda att tillämpas efter ordalagen och icke
heller bliva så tillämpade. Men själva deras tillvaro innebär dock
för den försäkringstagande allmänheten ett osäkerhetstillstånd,
som står i strid mot försäkringens viktiga samhällsuppgift, vilken
innebär just skapande av säkerhet. Hänsyn till rättssäkerheten
kräver, att lagstiftaren icke uteslutande litar till
försäkringsgivarnas goda vilja». Det är, säger kommittén vidare, »för nutida
rättsuppfattning stötande, att den ene kontrahentens rätt skall vara
beroende av den andres gottfinnande. Rättskänslans krav
sammanfaller här med rättssäkerhetens. Det har därför synts
kommittén berättigat och påkallat att åt vissa lagbud, vilka avse att
trygga försäkringstagarens ställning i rättsförhållandet, förlänas
tvingande kraft».
Lagen innehåller isålunda ett stort antal stadganden, vilka gälla
framför sådana bestämmelser i f or säkrings villkor en, som strida
mot dem. Redan häri skiljer sig denna lag från de flesta andra
privaträttsliga lagar, ty sådana lagar äro med få och mindre
väsentliga undantag endast avsedda till komplettering av de mellan
avtalsslutande kontrahenter slutna avtal. Men härtill kommer, att
lagen innehåller en allmän bestämmelse av följande lydelse:
»Skulle tillämpningen av någon i försäkringsavtal upptagen
bestämmelse, som ej tillika är innefattad i denna lag, leda till
uppenbar obillighet, må bestämmelsen lämnas utan avseende, där sådant
överensstämimer med god sedvänja inom försäkringsväsendet».
Genom de ordalag, som i stadgandet valts, har lagstiftaren visat
sig hysa ett för försäkringsväsendet hedrande förtroende för dess
representanter. Dessa å sin sida ha så fast litat på domstolarnes
kloka tillämpning av detta för privaträtten skäligen ovanliga stad-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
