Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 1 mars 1928 - Norges socialistiska regeringsexperiment - Danmarks ekonomiska läge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 163
lyckades Norges Bank stoppa denna olyckliga utveckling genom att
ordna en betydande valutakredit, och oron hejdades för en tid. Men
skadan var redan skedd. Kronkursen var icke längre hotad, men en
känsla av pessimism och modlöshet hade bemäktigat sig landet.
Befolkningen greps av misstroende, och denna stämning växte. När sedan
regeringskrisen kom, följde, yttrar direktör Rygg, »en ny og voldsom
urosperiode, under hvilken vi stod under det sterkeste press». I
stortinget uppgav hr Hambro, att kapitalflykten sedan valet uppgått till
200 mill. kr., varav enbart under tiden mellan arbetarregeringens
programförklaring och dess störtande ej mindre än 50 mill. kr. Den
sistnämnda siffran har något korrigerats genom den utveckling, som
följde efter regeringens fall, men tidskriften Ökonomisk Revue
uppskattar likväl kapitalexporten under de åtta dagarnas
regeringsexperiment till 40 mill. kr. samt tillägger, att man på allvar måste fråga
sig om den nuvarande kronkursen kan hållas. Inför sådana
perspektiv förstår man att de borgerliga partierna ansågo arbetareregeringen
utgöra en landsfara, som måste avlägsnas.
Vad har regeringen Hornsrud lyckats uträtta under sina åtta dagar?
Indirekt har den visat, att en arbetarregering, som försöker regera
socialistiskt, icke har möjligheter att hålla sig kvar i
regeringsställning. Direkt har regeringen endast två resultat att uppvisa. Den
har benådat tre kommunister, som dömts för att de uppmanat till
stöld i bageributiker, och den har avskaffat Olavsdagen som nationell
flaggdag. — Vestigia terrent.
Den kris som sedan snart tre år härjat Danmarks
ekonomiska liv visar endast svaga tecken att
försvinna. Som bekant har den uppkommit som ett naturligt resultat
av den deflation, som under 1925 och början av 1926 förde den danska
kronan upp från 60 öre till pari. Ett fall i grosshandelspriserna från
230 till obetydligt över 150 kunde givetvis icke undgå att medföra
den »köpstrejk» och produktionsinställelse, som efter vad snart sagt
alla länder i Europa fått erfara alltid följer med en genomgripande
deflation.
Det ligger alltså ingenting förvånande i att 1926 och början av 1927
karakteriserades av en våldsam kris, som inom industrien kom
arbetslöshetssiffrorna under vintermånaderna att stiga till omkring 30 %.
Det uppseendeväckande ligger däri, att denna kris ännu icke tre år
efter prisfallets början i nämndvärd grad övervunnits. Därvidlag skiljer
sig Danmarks erfarenhet oangenämt från de flesta andra länders.
Krisen i Sverige efter deflationen år 1920—1921 blev ju som bekant
betydligt mildrad redan under 1922.
Den danska krisens enastående långvarighet sammanhänger
säkerligen i icke ringa grad med det faktum, att prisnivån under hela åtta
år, 1917—25, hållit sig uppe på en nivå, som väsentligt översteg 200,
om man bortser från en period under 1922. Denna var emellertid så
kort, att prissänkningen icke hann slå igenom på alla områden,
särskilt icke beträffande detaljpriser och löner. Hela prisläget kom därför
Danmarks
ekonomiska läge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
