Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Modernt informationsväsen. Av Eskil Sundström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
synes först nu helt enkelt därför att England tidigare saknat
kännedom om dessa svenska tillgångar.
På liknande sätt förhåller det sig med svensk konst, om vars
»gyllene period» på 80- och 90-talen även de bäst underrättade
engelska konstkretsarna svävade i en förvånande okunnighet, tills
den retrospektiva utställningen på Royal Academy i London år
1924, möjliggjord genom enskilda svenskars offervilja, kom som
en oanad uppenbarelse av en mäktig svensk nationell kraftyttring.
Det torde av dessa exempel framgå, att det kräves informatoriska
initiativ, om svenska bedrifter i litteratur, konst och kultur skola
överskrida den internationella ryktbarhetens tröskel. Det lönar
sig icke att i det fallet lita på små enstaka åtgärder eller på
slumpen.
Vad England beträffar är år 1923 pionjäråret i svenska
informationssträvanden. Utan överdrift kan sägas, att intet främmande
utställningsföretag efter kriget tilldragit sig ett tillnärmelsevis så
starkt engelskt intresse, som kom Göteborgsutställningen till del.
1923 var också Stockholms stadshus’ år. De två evenemangen
lockade en ström av engelska resenärer till Sverige. De återvände
som upptäckare och apostlar. Sverige skildrades entusiastiskt och
vältaligt som oasen i en förhärjad världsdel. Där jäste det av
energi. Där såg man framåt och icke som annorstädes tillbaka.
Svenskarna framstodo i engelska ögon som de främsta praktiska
förkunnarna av den världsuppbyggnadsmission, som man i
fredskrisens ångerstunder överallt högljutt bekände sig till men som
alltför litet gav sig tillkänna i gärning. Ett skimmer av modernt
renässansland kringstrålade Sverige. Det svenska samhället
kristalliserade sig i engelskt medvetande som »Europas clearing house
för praktiska reformidéer», för att återgiva ett omdöme i Times
i en anmälan av det 1925 utgivna standardverket »Swedish
Architecture». 1923 och 1924 blevo vårt lands stora genombrottsår i
engelsk uppfattning, och de intryck, som då väcktes till liv, ha
sedermera genom en mångfald av initiativ befästs. Svenska
arkitekter ha utställt i London; unga svenska konstnärer likaså.
Professor Carl Milles rönte privilegiet att bliva den förste utländske
skulptör, som inbjudits att utställa i National Gallery, Millbank.
Den svenska konstens nya landvinningar i England äro så mycket
mer anmärkningsvärda, som fientligheten mot främmande
konkurrens knappast varit mindre hetsig bland engelska konstnärer än
bland industrifolk. Bernard Shaw’s storslagna Nobelprisgåva till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
