Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - De akademiska studiernas reformering. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE AKADEMISKA STUDIERNAS REFORMERING 31
fullständigt. Den bäste seminarieledare jag vet mig ha känt var
Adolf Noreen, och hans hemlighet bestod just i att från första
stunden få alla med och att icke uppdraga någon skiljelinje
mellan professorn och studenterna. Detta är utan tvivel huvudsaken,
men mycket kan också göras genom olika enkla, tekniska
anordningar, sådana som duplicering av seminarieföredragen eller
sammandrag av dem och deras utdelning i god tid till alla deltagare,
så att var och en på förhand vet vad som skall förekomma. Men
sådant är relativt underordnade detaljer, det är andan i övningarna
som det till sist kommer an på.
Utan tvivel sammanhänger detta med något ännu mer
djupgående, nämligen behovet av att skapa eit mera otvunget och
naturligt förhållande mellan professorer och studenter. När allt
kommer omkring, är avståndet mellan dem ganska litet, ifall båda
äro av den rätta sorten, ty för att citera Edvard Westermarcks
just utkomna Minnen ur mitt liv: »Två saker borde studenter och
lärare ha i gemenskap, åtrå efter sanningen och känslan av egen
okunnighet. Om dessa egenskaper förefinnas hos bägge parterna
i lagom mått, bör närmandet å ömse sidor vara lätt och
förståelsen kunna bli varaktig». Det är vad platonikern Hjärne kallade
en amstodiakonia, »en strävan att tjäna det bästa, tjäna sanningen,
även om hon aldrig kan nås, med sin bästa tankekraft och sin
uppriktigaste håg». Det är de akademiska studiernas rätta
uppgift, alla nyttighetshänsyn till trots.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
