Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - De akademiska studiernas reformering. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 ELI F. HECKSCHER
fakulteter som äro mest översvämmade av otjänliga subjekt; men
det är ett blodigt yrke och naturligtvis även i sig självt ägnat
att hindra sina utövare från arbetet på högre uppgifter. Inom
vissa gränser måste det ovillkorligen utföras, om ej högskolorna
skola översvämmas av olämpliga alumner, men önskvärd kan
ingen betrakta en sådan utveckling. Och läget blir ej bättre genom
att professorerna i många fall äro allt annat än goda pedagoger
eller människokännare och därför oftast sakna både anlag för
elementär undervisning och förmåga av examination i elementära
kurser. Det svenska befordringssystemet för universiteten, som
— åtminstone på papperet — låter de rent vetenskapliga
meriterna nästan ensamt giva utslaget, har ju direkt predisponerat för
denna utveckling, och det föreligger alltså en skriande motsats
mellan de uppgifter professorerna för närvarande i stor
utsträckning ha att fullgöra och de principer efter vilka de utses.
Lyckligtvis finns det emellertid en hel del reformer inom den
akademiska undervisningen som kunna vara till nytta även om
man icke kan uppnå någon verklig reformation av studierna till
huvud och lemmar, och det vore oförsvarligt att låta det bästa
bli fiende till det goda.
Särskilt synas de akademiska föreläsningarna kunna behandlas
tämligen lika oavsett vad som kan göras åt en studiereform i
djupare mening. För att förstå detta kan det vara nog med
en hänvisning till ett ganska välkänt men icke desto mindre i
detta sammanhang ofta förbisett faktum, nämligen att
boktryckarkonsten har medfört ett avsevärt framsteg vid förvärv av
kunskaper och att detta framsteg icke minskats i vikt genom att ligga snart
femhundra år tillbaka i tiden. Därav följer nämligen den enkla
slutsatsen, att föreläsningarna i stort sett sakna berättigande i
andra fall än där det talade ordet är överlägset det skrivna.
Detta utgör ingalunda något sällsynt eller oviktigt undantag,
om det gäller en något så när god föreläsare. Hans personlighet
gör intryck, han tränger längre in i medvetandet, och om han
kan sin konst ser han på sitt auditorium i vad mån ban har det
med sig eller måste lägga om sin framställning för att bli rätt
förstådd. Dylika föreläsningar få emellertid knappast skrivas,
och i alla händelser får föreläsaren aldrig vara bunden av det
skrivna. Enligt min egen begränsade erfarenhet ha de sin största
betydelse som propedeutiska kurser i teoretiska ämnen, därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
