Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - En dramatisk idéhistoria. Av Torsten Bohlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 557
svarar mot. förf:s oförsonliga kamp mot varje tendens till en
intellek-tualistisk förvanskning av tro och uppenbarelse. Står det fast att
uppenbarelse i evangelisk-kristlig mening betyder inbrytandet i
mänsklighetens historia av ett på visst sätt kvalificerat, övervärldsligt
andeliv, och betyder tron primärt människans gripenhet av och hängivelse
åt den gudomliga kärleksvilja, som betygar sin realitet i den »heliga
historien», så följer härav, att trons egentliga »föremål» icke är ett
begrepp eller ett idékomplex utan är den med liv och aktivitet laddade,
konkreta gudsbild, som finnes bakom de olika gudsbegreppen och som
blott med större eller mindre klarhet återspeglas i dessa. Uppgiften
blir med andra ord att uppspåra de religiösa motiv, som innerst driva
fram och uppbära de på olika sätt präglade gudsbegreppen. I och
för sig betecknar ett dylikt program på intet vis någon nyhet i den
evangeliska teologiens historia. Alltifrån Schleiermacher har kravet på
ett inträngande till själva den religiösa väsenshalten innanför de
begrepps-mässiga formlerna icke upphört att göra sig gällande inom evangelisk
teologi. Men Auléns undersökning ådagalägger på ett slående sätt
nödvändigheten och fruktbarheten av detta programs tillämpning just
på gudstankens historia. På en rad olika punkter visar han
övertygande, hurusom en inkongruens föreligger mellan teologi och
teologens egen tro, mellan gudstankens begreppsmässiga fixering och det
innersta religiösa syfte, som uppbär hela tankearbetet. Härmed
sammanhänger, att det utslagsgivande med avseende på de nyttjade
formlerna icke blir deras historiska genesis utan den större eller
mindre förmågan att låta »det kristna grundmotivet» göra sig
gällande.
Men vilket är då detta »kristna grundmotiv», i vilket för alla tider
den kristna gudsbildens egenart och egentliga halt ligga inneslutna?
Svaret blir: det radikalt nya och oförytterliga i evangeliets gudsbild
är »den spontant givande, fria och suveräna kärlek, som ger därför
att det är dess natur att giva och som i denna kärlek tar initiativet,
som söker det förlorade och ger sig själv åt syndare» (s. 28). Den
gudsbild, som uppbäres av detta motiv, är det som förf. vill skildra
i dess kamp och brottning med från andra håll — inte minst från
den allmänna världsåskådningen — kommande motiv, vilka antingen
införa för tron främmande element eller syfta till att utjämna den
paradoxala spänning, som är utmärkande och väsentlig för det »kristna
grundmotivet».
Denna i verkligheten dramatiska idéhistoria tecknas här i åtta
»böcker» — man kunde rentav säga: i åtta akter, fyllda av växlande
scenerier. Särskilt förtjänar att framhävas teckningen av Luthers
gudsbild, utförd som den är med sällsynt pregnans och klarhet. Det —
i varje fall för icke-teologen — ojämförligt intressantaste partiet är i
alla fall åttonde »bokens» analys av den nutida situationen, sedd mot
bakgrunden av det tidsskede, vars teologiska inställning förf.
karakteriserar genom ordet »den humaniserade gudsbilden». Här går Aulén
i hög grad sina egna vägar. Frappant kommer detta till uttryck i
den all traditionell periodindelning genombrytande nya gränsregle-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
