Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Baskonflikten i Sydafrika. Av Paul Sandegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
546 PAUL SANDEGREN
frågan, hur man skulle kunna avsevärt minska Indernas antal
i landet. Gandhi hade i sin berömda överenskommelse med
general Smuts år 1914 gått med på en frivillig »repatriation»
av de inder, som kunde önska återvända till sitt land.
Sydafrikanska regeringen gav dem fri resa hem och dessutom åt
envar i handen <£ 20 för att stimulera intresset. I sex år hade
överenskommelsen lojalt fullföljts, men sedan 1920 hade
regeringen med lock och pock sökt tubba inderna att återvandra
till Indien. Saken hade dock försvårats genom en lucka i
lagstiftningen, varigenom i Indien befintliga barn till i Sydafrika
bosatta inder hade rätt att inkomma i landet. Att man och
hustru största tiden levde på var sin sida om havet ledde till
sorgliga sedliga förhållanden, men särskilt förelåg här en
frestelse att smuggla över en hel del släktingar under namn av barn
till den indiske mannen i Sydafrika. De indiska delegerade
gjorde här medgivanden och lovade en strängare kontroll,
medan sydafrikanerna visade sig beredda att giva hela
överenskommelsen en ny karaktär.
Konferensen pågick till den 12 januari, men först den 21
februari offentliggjordes dess gemensamma förslag. Förr kunde
nämligen icke de indiska ledamöterna hinna hem och förelägga
vicekonungen de viktiga uttalanden som man enats om. I tre
punkter kunna dessa sammanfattas. Den första rör den
statsunderstödda utvandringen. Redan den nya termen här hade
en långt bättre klang i indernas öron än den gamla
repatria-tionen, som alltför livligt påminde om statsmakternas våldsamma
ingripande mot t. ex. de tyska missionärerna under kriget.
Utvandring är hederligt, och om staten understöder den, så ligger
intet förnedrande däri. De ekonomiska villkoren gjordes i någon
mån än liberalare. Men särskilt var det bestämmelsen att varje
indisk utvandrare från Sydafrika skulle ha rätt att återvända
dit inom tre år (naturligtvis mot återställande av
statsunderstödet) som gav hela saken en annan karaktär i indernas ögon.
I sak är nog icke skillnaden så stor, ty efter tre år torde icke
många utvandrare ha så mycket kvar av de £ 20 som de
erhållit. Men i princip hade de dock frihet att återvända och de
kunde icke längre luras ut ur landet av samvetslösa agenter.
Vidare ordnades noga bestämmelserna om hustrur och barn,
vilket vållat så mycket trassel förut.
De viktigaste bestämmelserna komma dock i den tredje av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
