Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Det politiska partiväsendet i Sverige. Av Viking Källström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET POLITISKA PARTIVÄSENDET I SVERIGE 525
vårvalen 1887 riksdagen en frihandelsvänlig majoritet, men den
kända valmalören hösten samma år (»Ångköks-Olles» obetalda
utskylder) skänkte definitivt segern åt det nya systemet.
Tullskyddsrörelsen blev i själva verket en samlingspunkt för alla konservativa
intressen i landet. Nu stodo ej längre lantmannapartister och
centermän mot varandra utan protektionister och frihandlare, vilket
snart nog i stort sett sammanföll med motsättningen höger-vänster.
I riksdagen hade det tidigare 1880-talet varit vittne till ett visst
lossande på partibanden, men händelserna 1887 och 1888 skärpte
ånyo motsatserna. Vid riksdagen 1888 skedde den väntade
klyvningen av lantmannapartiet. Den 17 jan. sammanträdde på
kallelse av bl. a. E. G. Boström, A. P. Danielson och Liss Olof
Larsson 110 andrakammarledamöter och bildade det nya
lantmannapartiet, i vilket ingingo utom de protektionistiskt sinnade
bönderna ett herremannaelement från landsbygden samt städernas
tullskyddsvänner. De protektionistiska lantmännen representerade
i stort sett Götalandskapen utom Malmöhus län samt
Mälartrakterna. De återstående, frihandelsvänliga lantmannapartisterna
bildade härefter det gamla lantmannapartiet, som räknade ett
60-tal medlemmar och leddes av Carl Ifvarsson, Sven Nilsson i
Everöd och Olof Jonsson i Hov. Vid sidan av dessa partier
stodo de ännu så länge oorganiserade frihandelsvänliga
stadsrepresentanterna. I första kammaren funnos nu två
partibildningar, första kammarens protektionistiska parti, ofta kallat det
»stora partiet», bildat 1888 och stående under P. O. Reuterswärds
ledning, samt ett frihandelsvänligt, löst förenat minoritetsparti,
båda dock av övervägande konservativt kynne.
Vid betraktande av det tidigare 1890-talets riksdagshistoria och
för förståelsen av den politiska utvecklingen under 1890-talet
över huvud måste man alltid hålla för ögonen två
omständigheter, nämligen dels, att klyftan mellan de båda lantmannapartierna
i själva verket icke var så stor, dels att stadspartiet småningom
allt mer radikaliserades. Skillnaden mellan gamla och nya
lantmannapartiets program i början av 1890-talet var ringa, och i
verkligheten visar det sig också, att andra kammarens
hemmansägare ännu kunde uppträda enhetligt, då det gällde att försvara
specifika lantmannaintressen. Under 1890-talets första lustrum
var partiställningen i andra kammaren ungefär följande. Av
länt-representanterna tillhörde 80 å 85 nya, 65 å 60 gamla
lantmannapartiet; av stadsrepresentanterna utgjorde 50 å60 underC.Herslows
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
