Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Det politiska partiväsendet i Sverige. Av Viking Källström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET POLITISKA PARTIVÄSENDET I
SVERIGE
NÅGRA UTVECKLINGSLINJER
AV FIL. LIC. VIKING KÄLLSTRÖM
Partiväsendet i dess moderna form är ännu icke ett halvt
sekel gammalt hos oss, men partiväsendet som sådant har
ganska gamla anor i svensk politik. Dess klassiska epok var
frihetstiden. Till skillnad från nutidens var 1700-talets
partiorganisation inskränkt till riksdagen. Sedan tendenserna till
imperativa mandat tillbakavisats (»principalatstriden»), utbildade
ständerna en lära om egen ofelbarhet, och Valmanskårens roll blev högst
obetydlig. På basis av partidualismen och tack vare
riksdagsmaktens koncentration i sekreta utskottet utvecklades på
1730-talet ett regelrätt parlamentariskt styrelsesätt. Denna svenska
1700-talsparlamentarism var i olikhet mot den samtida engelska
grundad i själva författningen, nämligen 12 § i regeringsformen
1719/20, som tillerkände ständerna rätt att upprätta förslag till
fyllandet av vakanser i rådet. Redan 1739 avgick i Sverige en
hel ministär efter nederlag i parlamentet. I England skedde
detta först 1782, men där inträdde nu valmanskåren som
utslagsgivande faktor i partistriden, och efter 1832 års valrättsreform,
som frigjorde parlamentet från beroende av kungamakten,
framstod den moderna engelska parlamentarismen färdig. I Sverige
fick ju däremot frihetstidens politiska utveckling ett brått slut
genom de gustavianska revolutionerna 1772 och 1789. Ej heller
1809/10 års statsskick med sin jämförelsevis starka konungamakt
och sitt gammalmodiga representationssystem gynnade
uppkomsten av partiväsen och parlamentarism, snarare tvärtom. Spår och
ansatser till bådadera utbildades dock under Karl Johanstidens
senare skede.
Genom 1866 års representationsreform hade vissa
gynnsammare villkor skapats för uppkomsten av ett rikare partiväsen
under fastare former: en lagstiftande församling delad på två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
