Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 5 november 1927 - »Sveriges verkliga regenter»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
494 DAGENS FRÅGOR
argumenteringen. En något omständlig uppdelning i paragrafer och
underparagrafer avser att utgöra surrogat för vetenskaplig metod och
bevisning. På sifferuppgifter sparas visserligen ej, men även om man
mindre fäster sig vid påtagliga överdrifter, äro siffrorna ofta föga
talande. De stora bolagens nettovinster förbluffa ju lätt.
Huvudfrågan därvid är naturligtvis, i vad mån de äro resultat av bolagens
produktiva insats eller utgöra monopolistisk beskattning, i vilket senare
fall de ju betyda blott en omfördelning, ej en ökning av
nationalinkomsten. Denna grundläggande distinktion beröres emellertid ej
med ett enda ord, varigenom onekligen siffrorna förlora sin udd.
De exempel på förtrustning, som meddelas, äro delvis
förvånansvärt oskyldiga. »Inom rederibranschen ha vi fyra stora företag av
typisk kontroll- och trustkaraktär» heter det. Alltså en rätt effektiv
konkurrens. Mera träffande är talet om de fyra storbankernas
maktställning, men författaren saknar fullständigt förmågan att uppvisa,
huru bankväldet verkar. »Storfinansen drar Sverge helt in i
imperialisternas kölvatten» (s. 14) är det efter sovjetmönster broderade temat.
Ställningen till produktionsmedlen och därmed prisbildningen på våra
viktigaste förnödenheter blir däremot blott föremål för några
synnerligen valhänta försök till revolutionär propaganda.
Det avgörande vid granskningen av borgarsamhällets brister är
»kapitalexporten», som befinnes synnerligen fördärvlig. Detta gäller
även annan export och för övrigt också all import. Slutsatsen måste
väl då bli Sveriges fullständiga avspärrning gent emot utlandet, ett
något egendomligt önskemål hos ett parti, som yrkar på de
nationella gränsernas avskaffande. Föga lyckligare är försöket att belysa
arbetareklassens utsugning. Beviset sökes i den ökade produktionen.
Huru själva de ökade mängderna förnödenheter per invånare förorsaka
brist, förblir ouppklarat. I partikongressens resolution försäkras, att
produktionsresultatet per arbetstimme stigit med ända till 50 procent,
utan att arbetarnas reallöner visat någon stegring, vilket väl ändå är
att alltför mycket fresta lättrogenheten.
Två företeelser, som givit broschyrskribenten stoff till pessimistiska
betraktelser, äro den ojämna inkomst- och förmögenhetsfördelningen
samt den konstanta arbetslösheten. Den förra passar ju förträffligt
in i det marxistiska schemat, n. b. om man förbiser, att reallönen
även för de sämre ställda stigit ofantligt det sista halvseklet. Beviset
härför ligger i den ständigt ökade mängd av alla viktigare
förnödenheter, vilken kommer på varje invånare under perioden, för att ej
tala om alla de förnödenheter och förmåner (lyxvaror, trafikmedel,
elektrisk belysning, centralvärme, telefon, nöjen m. m.), som saknades
vid periodens början och som tillkommit under denna. Ingen
statistik kan därför ens tillnärmelsevis mäta förbättringen i den
genomsnittliga levnadsstandarden. Kilbom befriar sig från svårigheterna att
uppvisa en försämring i de fattigare klassernas ställning genom att
framhålla, huru de förmögnare vunnit än mera. Att kritisera
aktstyckets argumentering utförligare är av lätt insedda skäl ej
behövligt. Huvudargumentet är ett citat av professor Westin-Silverstolpe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
