Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 5 november 1927 - Avbetalningsaffärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492 DAGENS FRÅGOR
från dem som »ta på räkning» hos sin skräddare, sömmerska eller
konfektionsaffär. Det vore högst önskvärt att detta slags köpmän och
hantverkare genom lämpliga rabatter sökte animera till snabb
betalning, i stället för att såsom nu ofta är fallet låta kontantbetalarna
finansiera kredittagarna. Men att något offentligt eller över huvud
taget normerat ingripande skulle kunna skilja lämpliga
avbetalningsaffärer från olämpliga, torde få anses alldeles uteslutet. Att, såsom
en av det mindre näringslivets organisationer föreslagit, begränsa
avbetalningsaffärerna till belopp över 2,000 kronor vore en hjälplös
utväg, eftersom summan icke blott är orimligt högt tilltagen utan den
dessutom är ur stånd att skilja de lämpliga fallen från de olämpliga.
Lyssnar man närmare till klagomålen över avbetalningshandeln,
visar det sig också ganska snart, att tanken på skadan för köparna
väger åtskilligt lättare än andra hänsyn. Som endast är att vänta,
när klagomålen komma från vissa grupper av näringsidkare, är det
sin egen näring de oroa sig för, och sällan på riktigt hälsosamma
grunder. Den intensiva agentverksamhet som avbetalningsaffärerna
föranlett har blivit en obehaglig rubbning i de lokala handlarnas
ställning i alla möjliga mindre orter landet runt; ofta voro dessa
dessförinnan tämligen ensamma på platsen samt åtnjöto redan
därigenom ett slags monopol, och även i andra fall hade de ofta förstått
att komma överens sins emellan om priser och andra
försäljningsvillkor, så att uppkomsten av utsocknes säljare blivit dem ett
allvarligt streck i räkningen. Det behöver knappast sägas, att
avbetalningsaffärerna i dylika fall fullgöra en ekonomisk funktion av stor
betydelse, ty småhandelns monopolisering saknar alla monopolets
gagneliga och bevarar alla dess skadliga sidor.
Därmed skall emellertid ingalunda vara sagt att den nya
agentverksamheten saknar viktiga positiva olägenheter. Agenter höra sällan
till samhällets mest hänsynsfulla eller kultiverade element, det ligger
nästan i deras yrke att vara framfusiga och efterhängsna. Därtill
kommer, att det ökade behov av agenter, som den nya handelsformen
medfört, tvingat säljarna att begagna sämre element än förr kommit
i fråga och att möjligheten för agenterna att sälja mycket fler slag
av varor än tidigare demoraliserat dem samt givit anledning till
mångahanda missbruk och t. o. m. rent kriminella handlingar. All
sannolikhet talar visserligen för, att detta är en av
avbetalningshandelns barnsjukdomar, men naturligtvis är detta icke något skäl emot
att snarast möjligt utrota missbruken. När de komma över
strafflagens gräns, är ju emellertid den saken redan hjälpt med existerande
lag, och i de övriga fallen synes det ganska uppenbart att boten ligger
hos producenterna själva. Den ena branschen efter den andra bland
dem som sälja sina varor på avbetalning i större skala har redan
gått i författning om att bilda registerföreningar eller andra
organisationer för att hålla öga på bedrägliga agenter eller utbyta
erfarenheter om försäljarnas karaktär; och om något i särskild grad lämpar
sig för affärsmännens eget initiativ, så är det väl detta. Fantastisk
är däremot tanken, att en byråchef i kommerskollegium, hur utmärkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
