Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - En märklig Norrlandsbok. Av Bertil Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 479
Karl Åmarks väl avvägda skrift »Utvandring och näringsliv i Norrland»,
1912). Och det har ej varit svårt att peka på den ytterst allvarliga
realitet, som ligger bakom. Vad det gäller är frågan, om skogarna
skola kunna bringas upp till en kontinuerlig avkastning, stor nog att
upprätthålla — eller gärna förkovra — en industri, som dock faktiskt
byggts upp för att exploatera ett nedärvt, i stor utsträckning på en
gång avverkningsmoget bestånd, en i sig själv vansklig uppgift, som man
till på köpet försvårat genom den reaktionära
jordbesittningslagstift-ningen. Skogsvårdstekniken firar ju triumfer, det är sant, och man
har fått hjälp av malmexporten och elektrifieringen. Men säkert är,
att naturen själv dragit en gräns för tillväxten, som väl kan flyttas
men ej överskridas. I denna tidskrift har det med en kanske
tröttande upprepning framhållits, att det nordsvenska jordbrukets lysande
utveckling i nyaste tid är en frukt, ej av några landets särskilda
företräden som jordbruksland utan av det utmärkta avsättningsläge, som
industrialiseringen skapat för dess produkter och dess överflödiga
arbetskraft, en synpunkt, som även Nordström gör full rättvisa. Men
detta innebär ju intet annat än att det är de stora vidderna, som
skänka välbestånd åt både jordbruks- och industribefolkningen. Med
sina i medeltal nära 40 (i en trakt nära 70) invånare på
kvadratkilometern té sig de blomstrande bygderna kring Siljan även efter
sydsvenska förhållanden som ovanligt tättbefolkade. Men fördelar man
befolkningen på den areal, som verkligen tagits i anspråk för des&
uppehälle, nedgår det relativa befolkningstalet under 8 per
kvadratkilometer. På samma sätt stannar befolkningstätheten i Norrland,
den tättbefolkade kustens och de imponerande jordbruksbygdernas
land, vid 4 på kvadratkilometern. Det är siffror, som tala sitt
ovedersägliga språk. Den levnadsstandard, som uppnåtts i det nordliga
Sverige, vore otänkbar, om icke även jordbruket och den industri
som finnes däruppe vid sidan av exportindustrierna, ytterst folie
tillbaka på skogarna, malmbergen och vattenfallen. Därför kan ej heller
det i ögonen fallande välstånd, som nu råder i de nordsvenska
bygderna, upprätthållas, om proportionen mellan dessa naturtillgångar å
ena sidan och befolkning och kapitalinvestering å den andra förskjutes
genom konstlad folkanhopning, befrämjad genom kapitalinvesteringar,
som dikteras av svärmeriet för teknisk fulländning och ivern att
»utveckla» landet. De senaste årens bländande framsteg ha intet ändrat
i detta fundamentala drag i Norrlands historia.
Men, kan man fråga, vad har allt detta att göra i en anmälan
av en bok som Ludvig Nordströms, vilken ju gjort till sin uppgift
att klarlägga sambandet mellan särskilt den främsta exportindustrien
och välståndet i Norrland. Svaret måste bli: egentligen ingenting,
om Nordström förblivit vid sina egna premisser. Men nu är det ju
så, att han till ganska stor del fyllt sin bok med en alldeles
ofruktbar polemik mot professor Gustaf Cassel, därför att denne dragit
konsekvenserna av de ovanberörda statistiska fäkta och sagt ifrån, »att
det är absolut nödvändigt att hålla tillbaka Norrlands utrustning med
människor och kapital». Innebörden av detta yttrande kan ju ej vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
