Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Tysklands hemortsfront under världskriget. Av Lars Tingsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
456 LARS TINGSTEN
tanke om det intryck, som en positiv meningsyttring skulle
utöva på ententemakterna, i viss mån förfelad, samtidigt som det
sociala syftemålet med den nya lagstiftningen förrycktes.
Socialdemokraterna voro emellertid mycket tillfredsställda med denna.
En av deras ledare, riksdagsmannen Bauer, förklarade på ett
offentligt möte, att arbetarna genom lagen om den fosterländska
hjälptjänsten nått målet för årslånga strävanden och strider.
Samma uppfattning delades även av de kristliga »Gewerkschaften».
I en deras efter lagens antagande utgiven årsberättelse sades
det: »Den fosterländska hjälptjänsten ruskar upp massorna,
sammanfattar dem till starka enheter, underlättar
upplysningsarbetet och erbjuder tillförene smärtsamt saknade möjligheter
till löneförbättringar».
Från arbetsgivarhåll har ock erkänts, att bättre än i dessa
ordalag hade verkningarna av hjälptjänstlagen icke kunnat tecknas.
Den var en kraftigt bidragande orsak till avlöningsstegringarna,
varjämte den försämrade stämningen inom den i fält kämpande
hären, enär, såsom den nyligen avlidne generalmajor Wriesberg
— den tyske krigsministerns närmaste man under världskriget —
framhållit, den, som gjorde tjänst enligt ifrågavarande lag, hade
ilerdubbelt, stundom 8—10 gånger större, daglig inkomst än
den, som enligt värnpliktslagen gjorde tjänst mot fienden.
Hjälptjänstlagen möjliggjorde för socialdemokraterna att åter få ett
fast grepp om den tyska arbetarbefolkningen. Den har ock
betecknats såsom »den första etappen på revolutionens väg».
Det var i själva verket icke möjligt att samtidigt tillfredsställa
den högsta härledningens fordringar och krigsindustriens krav.
Härledningens män begärde ersättningsmanskap och
krigsmaterial, framför allt ammunition, krigsindustriens representanter
ropade efter arbetare, särskilt fackutbildade sådana, för att
kunna fullgöra härledningens framställningar. För detta
ändamål överflyttades — för att anföra ett exempel — år 1918 under
en månad 24,175 man från krigshushållningen till fälthären, men
icke mindre än 34,769 man från fälthären till krigshushållningen.
Detta utbyte verkade särskilt skadligt på trupperna i fält, vilka
utspäddes med agitatorer, bärare av hemortens revolutionära
idéer. Starkt missnöje väcktes även av det förhållandet, att
ganska många tjänstgöringsskyldiga på grund av politiska skäl
frikallades från att gå ut i kriget. Inom de stora
arbetarföreningarna bildade kommissioner lyckades att för sina sekreterare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
