Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Litteratur - Internationell arbetarepolitik. Av Curt Rohtlieb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 417
giltiga seger, inflöt även ett avsnitt, som skulle komma att draga med
sig följder av helt annan räckvidd än från början var meningen. Man
ansåg sig nämligen tvungen att medtaga några principuttalanden av
socialpolitisk art för att tillfredsställa en del obekväma fordringar,
som från arbetarhåll framställdes och som med hänsyn till de
revolutionära rörelserna hos segermakterna själva ej helt och hållet kunde
negligeras.
Dessa principuttalanden kunde emellertid ej borttrollas lika lätt
som löftena om försonlighet och rättvisa åt de besegrade. Från
arbetarhåll tog man tvärtom målmedvetet fasta på alla medgivanden i
fråga om sociala reformer och lyckades trots de ekonomiska hindren
etablera ett internationellt samarbete, vars främsta resultat
åttatim-marsdagen blivit. I själva verket har detta samarbete även på andra
områden, trots en viss benägenhet för svävande talesätt, redan lämnat
bestående resultat. Ett försök att överskåda och värdesätta dessa har
i ovannämnda arbete nyligen gjorts av redaktör Sven Backlund, vilken
varit svensk arbetaredelegat vid flera internationella konferenser
rörande sociala frågor och personligen framträtt som en ivrig
förespråkare för dylika reformer.
Till innehåll och syfte är ju ^7ersaillesfreden så oförenlig som
möjligt med de humanitära krav som uppbära det sociala
lagstiftningsarbetet. Men fredstraktaten har givit en slags legal hemul åt
strävanden, som segermakterna i grunden ogillade. Arbetarpartierna ha
skickligt begagnat sig därav och trots kompakt motstånd realiserat
flera av sina önskemål. I fredstraktaten ser författaren för sin del
ett dokument av den mest uppböjda karaktär. All kritik, även från
dess egna upphovsmän, avvisas med indignation. Fredstraktaten är
helt enkelt en ny »sedelag» för mänskligheten och stavas, betecknande
nog, av författaren med stort F!
Den tid, då segermakterna mera fritt kunde göra fredstraktatens
avsikter gällande, uppfattas därför av förf. såsom fyllda av strävanden
att kringgå det vördnadsvärda dokumentet och betecknas såsom
»reaktionens tid». Den verkliga reaktionen mot segermakternas verk,
försöken att bättra dess brister, blir följaktligen, trots all devotion mot
fördraget, huvudtemat för författarens skildring.
Tack vare en planmässig sammanhållning mellan arbetarpartierna
i nästan hela Europa — Ryssland måste lämnas ur räkningen — har
den gynnsamma konjunkturen begagnats för att uppställa ett
socialpolitiskt program, som nog betecknar en ny epok. För framtiden har
frågan blivit internationell, och många reformkrav ha genom
arbetarklassens nya organ aktualiserats på ett sätt, som från motsidan blott
framkallat yrvakenhet.
Om sålunda det historiska perspektivet hos författaren från början
är en smula skevt, minskar detta ingalunda värdet av redogörelsen
för de talrika lagförslag och »rekommendationer», som
arbetarpartiernas målsmän bragt till stånd. Man bör blott ha i minnet, att
alla de höga avsikter, som förf. tillskriver »Fredstraktatens författare»,,
huvudsakligen förfäktas av dessas motståndare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
