Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Läckös renässans. Av Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄGKÖS RENÄSSANS 401
fall, att det aktas betydelsefullare att blåsa liv i Läckö, som
knappast någonsin varit annat än en död borg, än att bevara
den friska tradition, som under bortåt halvtannat sekel vuxit
fram och starkt florerar i vår viktigaste militära
utbildningsanstalt. Det vill säga, den levande verklighet, som betytt
oändligen mycket för en av våra mest verksamma
ämbetsmannakårer, aktas mindre än intresset att efter konstens regler
rekonstruera den alltför storslagne magnatens arkitektoniska dröm!
Och yttermera, levande verklighet sättes tillbaka för anspråken
att samla, utställa, beskriva och klassficera föremålen. Vi skola
naturligtvis vara våra förträffligt ledda museer varmt och
uppriktigt tacksamma för deras betydelsefulla gärning, men vi få
därvid också minnas, att denna mera är räddande än skapande.
Det brukar ju räknas som nära nog högsta beröm om ett
konstmuseum, när det kan sägas, att det verkar intimt och hemlikt.
Utgör ej detta ett måhända omedvetet vittnesbörd, att konstens
alster i främsta rummet skola vara till för människor, som leva
och verka ibland dem och från dem städse kunna ta intryck?
Det är nog ingen tom fantasi, att de gamla godsens serier av
familjekonterfej, de äldre ämbetsverkens och militära förbandens
ofta omfångsrika porträttsamlingar utgöra andliga styrkefaktorer
på den plats, dit de höra. Men flytta dem till museet, och de
bli likgiltiga väggdekorationer, katalognummer utan
sammanhang inbördes eller med samlingarna i övrigt.
Naturligtvis kan det även här finnas speciella omständigheter
att ta hänsyn till, frågan löses icke uttömmande genom en enda
formel. Emellertid borde man kunna enas, att det ej göres
museiintresset en värre björntjänst än genom framställandet av
överdrivna anspråk, som ovillkorligen tvinga till reaktion, till
försvar för det som både kan och förtjänar att leva i orubbat
bo. Bryt icke sönder verkligheten, fördärva icke en livskraftig
om ock jämförelsevis ung tradition för att restaurera det
hänsovna — sådan var den bärande tankegången i Verner von
Heidenstams klassiska polemik Modern Barbarism. Fastän det med
glädje får erkännas, att våra konstförståndiga lärt sig oändligen
mycket, sedan skalden formade denna ljungande filippik mot
framfarten i Uppsala domkyrka och på Gripsholm, tyckes det
ännu återstå åtskilligt att inhämta av hans djupa respekt för
ett levande arv.
Men hur i all världen skall det gå med den praktfulla Läckö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
