Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Läckös renässans. Av Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398 CARL HALLENDORFF
följa. Dessutom är det naturligtvis bestickande att undersöka,
huru den praktlystne greven tänkte sig de ståtliga gemaken
sirade efter en viss enhetlig tankegång, vilken skulle framhäva
fäderneslandets glänsande maktställning samt även skäligen hans
egen släkts förtjänster. Kunde nu alla de vägg- och
takmålningar och annan härlighet, som ingingo i rikskanslerns
beställningar och föreskrifter, men som sedan under tidernas lopp
avlägsnats och förskingrats, bli samlade och på sina platser
återställda, då bleve här visserligen ett ganska märkligt restaurerat
byggnadsverk, ett 1600-tals palats, som det på den tiden avsågs.
Dock, icke ett verkligt palats, ty ett sådant förutsätter väl, att
människor levat och helst fortfarande leva i miljön, men ett
museum, som skulle föreställa det forna palatset. Om
behövligheten av ett sådant museum kan man ju tvista; det finnes dess
bättre på åtskilliga håll i de ännu existerande verkliga palatsen
tillräckligt bevarat för att lämna ungefär all önskvärd
upplysning om våra stormäns hemvanor och lyxbehov under deras
mest lysande skede. Och som ett enda litet stycke levande
verklighet säger den vakne iakttagaren oändligen mera än
masskollektioner av döda museiföremål, blir det ändå alltid till
Skokloster eller andra av dess typ, som man företrädesvis kommer
att gå, huru väl än restaureringen av Läckö kunde bli
genomförd. Det är därför naturligt, att detta projekt knappast
entusiasmerar andra än de närmast intresserade fackmännen.
Här invändes kanske, att Magnus Gabriel De la Gardie i
många hänseenden intog en sådan förgrundsställning på sin tid,
att han alldeles särskilt förtjänar någon sorts Memorial. Men
har han icke som konst- och antikvitetsälskare redan ett sådant
i det Varnhem, som han så flitigt omvårdade, som blev hans
sista lägerstad, och som pietetsfull konst nu så talangfullt
återställt? Hans politiska gärning, även om man försöker att
bedöma den så milt som tänkbart, är visserligen icke ägnad
förhärligande. Lusten att utan rätt kalkyl av tillgångarna
ståt-ligen bebygga sina många storgods var tvivelsutan prisvärd för
de arkitekter och konsthantverkare, som där funno
sysselsättning och levebröd, men förefaller väl eljest varit ett varnande
exempel. Som monument över den sidan av den store grevens
verksamhet vore rent av det öde och övergivna Läckö med dess
nakna väggar och spår av spolierade konstverk det mest
expressiva, som man gärna kan tänka sig. Några hållbara motiv för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
